En ortodox teolog, f. Dumitru Staniloae, har gjort flera viktiga iaktagelser om ikonens förhållande till andra former av Guds närvaro hos sitt folk. Skiljaktigheter i kristendomen har mestadels ägt rum då en aspekt av Guds uppenbarelse har separerats från andra och uppfattats isolerat från de övriga. När helst Guds ord i Skriften har tagits som Guds enda autentiska uppenbarelse, så har de kristna ägnat sig åt en myckenhet av subjektiva, mänskliga tolkningar och åsikter. Bara när alla sätt för Guds uppenbarelse och närvaro hålls samman blir den kristna tron sammanhållen i En, Helige, Apostolisk Tradition. Både de heliga mysterierna (sakramenten) och Kristi ikon förhindrar en subjektiv tolkning av Skriften eftersom bägge uppenbarar en helt annan aspekt av kristi person och gudomliga makt, som Gud och gudomliggjord Människa. Bara allt sammantaget ger oss den fullständige Kristus. Det är samma sak i normala mänskliga förbindelser: samma ord kan tolkas olika med ett annat ansiktsuttryck. Ansiktets uttryck (här på ikonen) måste bekräftas av orden (i Skriften) och handlingarna (i sakramenten) för att vi skall kunna känna till Kristi fullhet.
- Guds Mänskliga Ansikte, av prästmunk fader Calinic (Berger), i “Ortodox Tidning” nr. 8 (471) årg. 49, s. 5.
