Lördagen 14/9 är det en ortodox högtid som heter “Det livgivande korsets upphöjelse”. Då firar vi bl.a. när kejsarinnan Helena återfann korset i Jerusalem. I hymnografin för festen leker Kyrkan gärna med orden. Därför är korsets “trä” en glädje för alla “träd”. Således kopplar den ortodoxa sången ihop Kristi död på korset med skapelsens helgelse, som i den här hymnen från morgongudstjänsten:
“Må alla skogens träd fröjda sig, ty deras natur helgades när Kristus, han som i begynnelsen planterade dem, sträckte ut sina armar på träet. Genom att nu upphöja det [korset] ärar vi honom.”
En slutsats man kan göra är då att behandla alla träd med respekt, och se dem som helgade. Detta sker t.ex. genom gott hantverk och god långsiktig vård av skog där vinstintresset inte står i främsta rummet.
En annan slutsats är att göra som den helige David av Thessaloniki – dendriten (“han-som-bodde-i-träd”). Han var en asket och dåre för Kristus i Thessaloniki (+540), och han spenderade tre år i ett mandelträd utanför sitt kloster. Där gjorde han bot och sökte visdom från Gud.
gäst och främling 