Bokrecension: Moderna ortodoxa tänkare

Moderna ortodoxa tänkareTitel: Moderna ortodoxa tänkare

Författare: Andrew Louth

Förlag: Artos (2019)

ISBN: 9789177771029

(464 sidor)

Jag fick det stora förtroendet och glädjen att korrekturläsa denna bok när den nyligen var översatt till svenska av broder Johannes (tillhörande kommuniteten i Taizé, men verksam i Bangladesh) våren 2019 (denna recension grundar sig på det utkastet jag hade då, varför aktuella sidhänvisningar uteblir här). Boken kom ut på engelska 2015: Modern Orthodox Thinkers. Det är något av en tegelsten, men likväl lättläst vilket komplimenterar såväl författare som översättare.

Andrew Louth

Andrew Louth

Andrew Louth är en av världens mest respekterade patristiker. Han är professor emeritus i patristik och bysantinska studier vid Durham University, samt präst i Ryska Ortodoxa Kyrkan sedan 2003.

Boken Moderna ortodoxa tänkare är uppdelad enligt följande: Ett inledande kapitel om Filokalias betydelse för den Ortodoxa Kyrkan sedan publiceringen 1782. Filokalias framväxt i den kollyvadiska förnyelserörelsen betonas, med dess fokus på hesychastisk stilla bön och att åter studera kyrkofäderna för att rätt navigera i sin samtid. De heliga Nikodimos av det heliga berget (Athos) och Makarios, ärkebiskop av Korinth, sammansatte en rad mycket viktiga texter om det ortodoxa bönelivet i vad som kom att bli Filokalia – den bok som präglat ortodoxa Kyrkan enormt sedan dess.

Därefter följer en kronologisk och halvt biografisk redogörelse i 20 kapitel om mer eller mindre centrala ”tänkare” inom den Ortodoxa Kyrkan. Louth vinnlägger sig om att betona att dessa är just ”tänkare”, inte teologer eller präster. Alla har de, på ett eller annat sätt, bidragit till det teologiska samtalet inom ortodoxin och även utanför, men få lär ha haft teologisk skolning i strikt mening. De är tänkare, och använder sig av mer än teologi för att ”bedriva” teologi. Dessa är:

2. Vladimir Solovjev och ”Sofia”

3. Fader Pavel Florenskij och förnuftets natur

4. Fader Sergii Bulgakov och teologins natur

5. Nikolaj Berdjajev – personen, skaparkraften och friheten

6. Fader Georges Florovskij och den nypatristiska syntesen

7. Apofatisk teologi och gudomliggörelse: Myrrha Lot-Borodine och Vladimir Lossky

8. S:ta Maria av Paris (moder Maria Skobtsova) och ortodoxin i den moderna världen

9. Modern Ortodox dogmatisk teologi 1: Fr. Dumitru Staniloae

10. Modern Ortodox dogmatisk teologi 2: S:t Justinus Popović

11. Paul Evdokimov och Guds kärlek och skönhet

12. Neo-Palamism: Fr. John Meyendorff och några grekiska neo-palamiter

13. Liturgisk teologi: Fr. Alexander Schmemann och grekerna Ioannis Foundoulis och fr. Vasileios

14. Patristisk förnyelseteologi: metropolit Johannes av Pergamon (Zizioulas) och fr. Johannes Romanides

15. Lekmannateologer 1: Philip Sherrard

16. Lekmannateologer 2: Dimitris Koutroubis, Christos Yannaras, Stelios Ramfos

17. Lekmannateologer 3: Elisabeth Behr-Siegel, Olivier Clément

18. Andliga äldste 1: Moder Thekla (Sharf) och införlivandet av ortodoxin i den engelska kulturen

19. Andliga äldste 2: S:t Silouan och fr. Sofrony: Att skåda Gud sådan han är

20. Teologi i Ryssland under kommunismen: Fr. Alexander Men’

21. Metropolit Kallistos och filokalias teologiska visionen

Som läsaren märker är det en diger lista. En del kanske skulle vilja se andra namn här, men dessa ger en god överblick över just moderna ortodoxa tänkare som fört ortodoxin till Västvärlden och inlåtit sig i samtal med romersk-katolsk och protestantisk kristendom från olika perspektiv. Louth ger en kort biografisk introduktion till varje tänkare, och går därefter igenom respektive tänkares särskilda drag och ämnen som just denne engagerat sig i. Denna genomgång blir med nödvändighet skissartad och kortfattad, men Louth lyckas ändå hålla den relevant. Läsaren får en god genomgång och bild av modern ortodox teologi, med utdrag ur respektive tänkares alster.

Florovskij

Georges Florovkij

Jag kan inte gå igenom varje namn på denna lista, utan måste nöja mig med några nedslag i en del av kapitlen. Jag vill inleda med en gigant, nämligen Georges Florovkij. Han var en av de moderna ortodoxa teologerna som i mycket hög grad var engagerad i det ekumeniska samtalet med ”Västkyrkan”, och bidrog till att grunda Kyrkornas Världsråd 1948. Vad som är viktigare är hans arbete med att lyfta fram kyrkofäderna som auktoriteter i den moderna teologin. Han ville bort från tendensen att betrakta dem som kristna författare förpassade till historien, och ville lyfta fram dem som ”testes veritatis, trosvittnen”, vilka alltjämt är relevanta. Särskilt fokuserade Florovkij på fädernas lära om personhet (personhood, konsekvent översatt dylikt i föreliggande bok), och skapelsen ur intet som grund för den apofatiska teologin. Båda dessa ämnen är mycket centrala i teologin än idag.

Florovkijs nypatristiska syntes påverkade Myrrha Lot-Borodine och Vladimir Lossky. De skrev texter där de gjorde en praktisk tillämpning av densamma. Losskys Östkyrkans mystiska teologi torde vara tämligen känd, men även Lot-Borodines texter har haft stort inflytande. Hon kom att påverka företrädare för ressourcement-rörelsen inom romersk-katolska kyrkan, vilka under Andra Vatikankonciliet ville gå tillbaka till källorna hos fäderna.

Dumitru Staniloae

Dumitru Staniloae

Läsaren kanske känner igen flera av dessa tänkare genom bokförlaget Artos utgivning och tidskriften Pilgrims texter genom åren. Därför är de båda dogmatiska teologerna från Östeuropa en fräsch vind! Fr. Dumitru Staniloae var en rumänsk präst och teolog som suttit i ökända kommunistiska fängelset Aiud i fem år. Under denna mycket tunga tid lärde han sig att ”utan uppehåll kunna be jesusbönen.” Han har haft stort inflytande på den Rumänska Ortodoxa Kyrkan och gjort en översättning av Filokalia till rumänska, samt givit ut ett omfattande dogmatiskt verk i sex delar.

Justinus Popovic

S:t Justinus Popović

Den andre av dessa Östeuropéer är den sedan år 2010 helgonförklarade S:t Justinus Popović. Han var serb och hade undervisat bl.a. på teologiska fakulteten i Belgrad. Han dog i Ärkeängeln Mikaels kloster i Ćelije, där han levt sista tiden av sitt liv i sträng askes, bön, arbete och fattigdom. S:t Justinus teologi är starkt orienterad åt de asketiska fäderna, inte minst S:t Isak Syriern. Genom att leva ett asketiskt liv kan människan skåda Gud, och det är den sanna teologin. I sin Orthodox Faith, s. 163-64 skriver han:

Dygderna är inte bara en kraft som skapar kunskap – de är kunskapens princip och källa. Genom att med asketiska övningar förvandla dygderna till grundelement i sitt väsen går människan från kunskap till kunskap. Man skulle till och med kunna säga att dygderna är kunskapens sinnesorgan. När människan går från en dygd till en annan går hon från ett slags förståelse till ett annat.

Jag måste hasta vidare och hoppa över flera intressanta tänkare: för mig stod neo-palamisterna ut som en möjlig injektion av liv i dagens ortodoxa teologiska debatt. Schmemanns liturgiska teologi är en av mina egna viktigaste influenser (jag skrev min masteruppsats om honom). Louths kritik av Zizioulas ecklesiologi utifrån treenigheten är intressant och återspeglar också en modern debatt inom Ortodoxa Kyrkan med högst konkreta följder. Behr-Siegels vackra betoning av Kristi kenotiska självutgivande som modell för varje kristen berörde mig.

Jag vill ta upp en sista tänkare som inspirerade djupt: Moder Thekla (Sharf) och införlivandet av ortodoxin i den engelska kulturen. I detta kapitel beskriver Louth nunnan Thekla som var född i Ryssland men utbildad i England, och därför lika hemma i båda ländernas litterära traditioner. Detta kom hon att använda för mission genom inkulturation. Louth skriver:

Hon lät inte det minsta rysk och var ganska avvisande mot ryssar som hade behållit en typisk rysk accent. Hon lät som det hon var – en välutbildad och mycket kultiverad engelsk dam. I några böcker försökte hon beskriva ortodoxin med hjälp av den engelska litteraturen – en kort bok om Shakespeares Hamlet […], samt mera omfattande böcker om John Keats och George Herbert. I hennes egen uppfattning planterade hon ortodoxin i engelsk jord.

I dessa verk försökte hon lyfta fram ortodoxa teologiska motiv som redan närvarande i engelsk litterär mylla. På så sätt menade hon att den annars exotiska ortodoxa tron skulle bli mer tillgänglig för engelsmän. Louth är själv ett andligt barn till moder Thekla. Hon blev till en inspirationskälla för tonsättaren sir John Tavener. Hon dog 2011. Hennes verksamhet och vision blev en stor inspiration för mig under läsningen, och jag tar med mig hennes exempel i mitt eget arbete.

Finns det då något negativt att säga om Moderna ortodoxa tänkare? Knappt något alls. Personligen skulle jag vilja se ett perspektiv som inte är lika fokuserat på Västeuropa och Nordamerika, vilket Louth medger är bokens inriktning. Louths egna åsikter skiner igenom ibland, vilket jag inte tror han alltid försöker undvika. Särskilt tydligt blir det i kapitlet om Zizioulas, samt om hans egne andlige mentor metropoliten Kallistos Wares särskilda ställningstaganden i någon kontroversiell fråga. Bokens längd kanske avskräcker någon, men läsningen är värd det. Genom att läsa den lär du känna en viktig del av modern ortodoxi i Väst, men långt ifrån hela Ortodoxa Kyrkan av idag!

Boken köper du här.

IMG_1844.JPG

Moder Thekla med tonsättaren sir John Tavener

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.