Guds rike i pandemins tid

Just nu lider världen av Coronaviruset, Covid-19. Med inspiration från OrthodoxHistory.org vill jag lyfta fram ett gott exempel på hur kristna kan reagera inför en pandemi. Människor är rädda, och vi reagerar olika på den rädslan. En kristen människa har sitt hemland hos Gud och ser Kristus i sin medmänniska, oavsett vem denne är.

I den antika världsmetropolen Alexandria levde under antiken mellan 300-500 000 människor av blandad härkomst. Den helige Dionysios den store var påve av Alexandria under åren 248-267. Kejsar Decius hade just utsatt de kristna för förföljelse. Direkt därefter drabbades romarriket av en kraftig pandemi, en pest som drog över riket och dödade folk i tusental. I ett brev beskriver påven Dionusios hur det var i staden under detta lidande, och hur de kristna förhöll sig. Brevet finns återgivet i Eusebios kyrkohistoria, VII:22 (Artos 2007, s. 247-9).

Dionysius den store, påve av Alexandria

Påve Dionysios av Alexandria

För andra människor ger det nuvarande läget ingen anledning till fest och för dem lämpar sig varken denna eller någon annat tid, allra minst sorgetider, ja inte ens den allra gladaste tid skulle passa. Nu är allt bara klagan och alla sörjer; jämmerrop hörs överallt på stadens gator över alla som dött och dagligen dör. Det är som det står om de förstfödda i Egypten, ett stort klagorop höjdes… ty inget hus fanns där inte någon död låg (2 Mos 12:30). Ack att det bara var en!

Flera svåra olyckor har redan inträffat där. Först drev de bort oss. Inga andra än vi blev förföljda och hotade med döden och ändå höll vi också då högtid. Alla ställen där vi led misshandel blev för oss en festplats: fält, ödemark, skepp, värdshus, fängelse. Men den allra gladaste festen firade martyrerna som blev undfägnade i himlen. Sedan kom det krig och hungersnöd som vi utstod tillsammans med hedningarna. Ensamma fick vi uthärda allt som de gjorde mot oss men tillsammans fick vi smaka på det som de tillfogade varandra och led. Vi fick åter glädjas åt Kristi fred som han bara gav åt oss. Sedan de och vi haft ett kort andrum bröt pesten ut, en sak som för dem är mer ohygglig än all fruktan och värre än all annan olycka såsom en av deras egna författare skrivit [Thukydides]. Allt blev svårare än någon tänkt sig. För oss var det inte så, utan den var inte mindre än något annat ett medel till övning och prövning. Sjukdomen skonade oss inte, men den slog hårt mot hedningarna.

I överflödande kärlek och hängivenhet till bröderna skonade de flesta av bröderna inte sig själva utan höll samman, besökte de sjuka utan att akta sig, betjänade dem outtröttligt, vårdade dem i Kristus. De skildes gärna hädan tillsammans med de sjuka när de själva blev smittade, de drog sjukdomen på sig från de närmaste och tog villigt deras smärtor på sig. Många som vårdat och stärkt andra dog själva genom att de förde över deras död på sig. Och det vanliga talesätt som annars bara tycks vara en artighetsfras förverkligade de i gärning när de gick bort som deras ringa tjänare. De bästa bland våra bröder gick på det sättet ur livet, några presbyterer [=präster], diakoner och lekmän. De blev mycket prisade så att en sådan död i djup fromhet och stark tro inte tycktes stå efter martyrdöden. De tog med sina händer de heligas kroppar i famnen, tillslöt deras ögon och band upp deras mun, bar dem på axlarna, lade dem till rätta, slöt dem till sig och kramade dem, tvättade och svepte dem. Efter en tid fick de själva del av samma omsorg när de efterlevande alltid vårdade dem som gick före.

Hedningarna gjorde tvärtom. De som höll på att bli sjuka stötte de bort, och de flydde från de käraste. De kastade ut dem halvdöda på gatan och vräkte ut de döda utan att begrava dem. De ville inte ha något med döden att göra, men hur mycket de än försökte var det inte lätt att undgå den.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.