Ortodoxa Kyrkan och världen

Jag tycker mig, grovt sett, se två tydliga trender bland ortodoxa bekännare kring hur man ska förhålla sig till världen och samhället: antingen med skepsis och misstänksamhet, eller med frimodighet och förtröstan på Gud.

Båda finner stöd i Bibeln, men beror också på hur man tolkar olika bibelställen. T.ex. “Anpassa er inte efter den här världen” (Rom 12:2) och ”Älska inte världen och det som finns i världen” (1 Joh 2:15). Vad betyder dessa uppmaningar? Antingen (1) betrakta världen med misstänksamhet och agera mer eller mindre separatistiskt, eller (2) var verksamma i världen med frimodighet samtidigt som vi inte anpassar oss efter världens fallna tillstånd. Personligen förespråkar jag det andra sättet att läsa.

Varför? Jo, därför att Jesus själv säger att han övervunnit världen (Joh 16:33), att vi sänds som får in bland vargar (Matt 10:16), men att vi ändå inte ska frukta dem som bara kan döda kroppen (Matt 10:28), att hans frid “som övergår vårt förstånd” (Fil 4:7) ska vara med oss och att vi därför inte ska känna oro eller tappa modet (Joh 14:27), att de dygder som präglar kristnas förhållande till sina medmänniskor inte är fruktan, skepsis och misstänksamhet, utan kärlek, glädje, frid, tålamod, gästvänlighet osv. (Gal 5:22-23).

Vi kan lära av gestalter ur Gamla testamentet. Josef levde fullkomligt trogen Gud i Egypten, men tjänade det riket till dess invånares bästa. Daniel levde i Babylon och tjänade kungen där, och man fann inget att anmärka hos honom annat än hans bön till Gud. Ester var sin konung trogen, men övergav aldrig den yttersta troheten till Guds folk. Märk väl var dessa bodde: i självaste Egypten och Babylon, arketyperna för ondskans näste. Likväl tjänade de Gud troget, och de samhällen och medmänniskor där de befann sig. De älskade Gud och sin nästa (Mark 12:31).

Hur har då den mer misstänksamma och separatistiska tendensen kunnat frodas? Jag tror det har mycket att göra med sociala medier. Mycket gott kommer ur dessa, men tyvärr tycker jag mig också se mycket av det första förhållningssättet: människor som söker trygghet i en flock söker sig till enkel trygghet i separatistiska skeptiska grupper på nätet, kanske även på bekostnad av verkliga levande sammanhang i våra samhällen. Det är naturligt att söka gemenskap, men gemenskap på nätet är ofta försåtligt. Polarisering, sk. ”confirmation bias” och tribalisering är allmänt erkända faror här. Vidare kan även ett slags ”zelotism” frodas där en troendes online-persona uttrycker åsikter och moraliska omdömen som hon inte förmår efterleva i sin egen vardag, och vars kategoriska uttalanden inte heller tjänar Kyrkans enhet. En del publika präster och lekmän på nätet eldar på dessa tendenser vilket skapar globala pastorala problem i de lokala kyrkorna.

Paulus och Johannes har helt rätt, vi ska inte anpassa oss till denna världen. Vi är gäster och främlingar, invånare i Guds rike (Hebr 11:13). Men vad är ”världen” först och främst? Det är ondskans andemakter i himlarymderna, dvs. de onda andarna som vi kämpar mot (Ef 6:12). De som förleder oss, med vårt samtycke, till lidelser och synd. Världen är ffa. detta: lidelsernas verkan genom vår fallna natur. Givetvis är vänskap med världen då fiendskap med Gud (Jak 4:4). Här passar det att avsluta med ett citat av helige Gregorios Palamas (Hom 44):

Johannes säger: ”Älska inte världen och det som finns i världen” (1 Joh 2:15). Vilka är dessa världsliga ting annat än de sätt genom vilka man tjänar pengar och som inte är själen till gagn, köttsliga lustar, högmodiga tankar och en vilja som är riktad mot det materiella. Inget av detta kommer från Gud, utan skiljer de som sysslar med dem från honom. De dödar själen hos var och en som de besegrar, och begraver dem under jord av guld och silver vilken är betydligt värre än den jord med vilken vi vanligen begraver vårt jordiska stoft. Den senare täcker våra döda kroppar och förseglar stanken från dem, men ju mer guld och silver som lastas på dess ägares sinne, desto värre får det honom att stinka, till dess hans stank når himmelen och där hindrar Guds barmhärtighet.

Låt oss alltså hata och kämpa mot världen i bemärkelsen synd och lidelser, även då dessa tar sig konkreta politiska uttryck (det är ett allvarligt problem när personer som kallar sig ortodoxa förespråkar sådant som aldrig accepterats av Kyrkan). Men låt oss aldrig avsky medmänniskor, skapade av Gud, och för vilka Gud utgav sig själv i döden på korset. Kom ihåg att varje människa du möter, var och en – på gatan, på jobbet, på nätet – är en människa som Gud skapat, inkarnerats, dött och uppstått för, och som har samma kallelse som du: att bli gudomliggjord.

Barmhärtige samariten

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.