Bokåret 2021: inläsning och glädje

Strax efter jul är det nu tradition för mig att dela min läslista för det gångna året, som ett slags summering av året som gått. Läsning är ett enkelt nöje, och för egen del ser jag till att försöka läsa så fort jag får en stund över. I år har jag läst 46 böcker.

Jag hade som ambition inför 2021 att läsa om ortodox teologiskt antropologi samt litteratur i skärningspunkten mellan teologi, patristik och politik/ideologi. Den föresatsen tycker jag att jag lyckats med, inte minst vad gäller området mänsklig sexualitet. Detta ämne är ju en “het potatis” både politiskt och pastoralt, och jag ville därför rusta mig med sund input från ortodoxa författare. Jag ville även läsa författare som inte flyter med narrativ som vanligen presenteras från media och akademi idag, för att få andra perspektiv än det rådande.

Jag har även haft glädjen att läsa senbysantinska författare: Gregorios Palamas, Nikolas Kabasilas, Gregorios av Sinai m.fl. Detta har varit mycket inspirerande! Som vanligt följer en mycket kortfattade utvärdering i slutet, men nu, till listan:

  • L. Berntson, S. Nordin (red.): Arvet efter 1968
  • Filokalia II
  • K. Almqvist & PJ Anders Linder (red.): Liberalismens idéer
  • Tord Fornberg: Det trovärdiga vittnet
  • Jean-Claude Larchet: Theology of the Body
  • Apostoliska fäderna
  • Andrew of Caesarea: Commentary on the Apocalypse
  • Alexander Schmemann: Herrens bön
  • John Meyendorff: St. Gregory Palamas and Orthodox Spirituality (x2)
  • Thomas Einarsson: Paradiset åter
  • David C. Ford: Women & Men in the Early Church
  • Kallistos Ware: Det godas skattkammare
  • Anna Sophia Bonde: Mina bibliska storasystrar II
  • Eugenia Scarvelis Constantinou: Thinking Orthodox
  • Johannes Damaskenos: Tre försvarstal mot dem som förkastar de heliga ikonerna
  • Joel Halldorf: gud: jakten
  • John Chrysostom: On Marriage and Family life
  • Johan Sundeen: 68-kyrkan
  • Constantin A. Panchenko: Orthodoxy and Islam in the Middle East
  • K. Almqvist & PJ Anders Linder (red.): En annan värld – om utopier och dystopier
  • Jakob E:son Söderbaum: Modern konservatism
  • Nicholas Cabasilas: The Life in Christ
  • Gregory Palamas: the Triads
  • Stephen de Young: Religion of the Apostles
  • Hilarion Alfeyev: Jesus Christ – his life and teaching (vol I)
  • Arkimandrit Sofrony: Vi skall se honom sådan han är
  • Palladios: Ökenfäderna
  • Patriark Daniel av Rumänien: Trons sanning och glädje
  • Hans Lundin: Folkhemseremiten
  • Serving Communion: Re-thinking the Relationship between Primacy and Synodality
  • Ezra Ham: Evangelion
  • Hieromonk Isaac (Atallah): Saint Paisios of Mount Athos
  • Norman Russell: Gregory Palamas and the Making of Palamism in the Modern Age
  • P.O. Enquist: Musikanternas uttåg
  • Fr. Sergius Chetverikov: Elder Ambrose of Optina
  • Roger Scruton: Confessions of a Heretic
  • Roger Scruton: Sexual Desire – a Philosophical Investigation
  • Fr Meletios Webber: Steps of Transformation – An Orthodox Priest Explores the Twelve Steps
  • Emma Audas: Det heliga äktenskapet 
  • Raphael Hawaweeny: The True Significance of Sacred Tradition and Its Great Worth
  • Lawrence Farley: The Prison Epistles
  • Nicholas Cabasilas: A Commantary on the Divine Liturgy
  • Basilius Magnus Ohlson: Ortodoxa kyrkan och Sverige
  • Selma Lagerlöf: Antikrists mirakler
  • Saint Porphyrios: Wounded by Love 
  • Ford, Ford & Siewers (ed.): Glory and Honor – Orthodox Christian Resources on Marriage

2021-12-26 21.23.44Årets bästa bok: Som vanligt är det svårt att välja en, men bland de bästa var David C. Ford: Women & Men in the Early Church. I denna bok raserar Ford narrativet att “kyrkofäderna är misogyna” som förekommer hos många protestanter. Boken fokuserar på Johannes Chrysostomos, men lyfter även fram en del andra av våra heliga fäder. En toppenbok, högaktuell i vår tid.

Johan Sundeens 68-kyrkan var tveklöst den mest häpnadsväckande läsningen. I denna gedigna avhandling redogör Sundeen för Svenska kyrkans politiska vänstervridning på en rad olika områden sedan år 68. Ett måste för var och en som vill förstå hur det kommer sig att Svenska kyrkan är så skamlöst vänstervriden idag.

En bok som varit mycket klargörande för mig i synen på Israel och Gamla testamentet är Stephen de Young’s Religion of the Apostles. I den visar han på att vad vi idag förknippar med “rabbinsk judendom” är en relativt sentida kulturell produkt som uppkom i reaktion mot den kristna kyrkans explosionsartade framväxt. Den rättmätiga arvtagaren till apostlarnas och Jesu egna religion är den Ortodoxa Kyrkan.

Slutligen måste jag också nämna Roger Scrutons Confessions of a Heretic. Det är en samling artiklar av denne konservative filosof som jag kommit att uppskatta så mycket. Artiklarna berör allt från skönhet, djuromsorg, arkitektur, styre och  varför Väst är så bra. Den som vill bekanta sig med Scruton rekommenderas att läsa denna lilla vackra bok.

Årets besvikelse: K. Almqvist & PJ Anders Linder (red.): Liberalismens idéer. Jag vart djupt uttråkad av denna bok.

Tyvärr måste jag även nämna Halldorfs gud:jakten här. Jag hade rätt höga förväntningar, och Halldorf både skriver bra och är mycket påläst. Men jag tycker han är både för ensidig och för bekväm. Jag hade önskat mer våghalsighet av honom. När jag läste denna bok fick jag samma känsla som när man läser en betraktelse av någon i Kyrkans Tidning. Men jag är nog inte målgrupp för just denna bok.

Årets överraskning: Här får jag nog säga Hilarion Alfeyevs Jesus Christ – his life and teaching (vol I). Jag trodde den skulle vara rätt torr, men läsningen var mycket givande, extremt matnyttig och gick lätt. Bokens 540 sidor gick förvånansvärt lätt att läsa, utan att boken saknade kvalité.

Förväntningar inför 2022: Eftersom Alfeyevs bok var så bra såg jag till att införskaffa de övriga delar som utkommit. Jag ser fram emot att läsa dem. Jag kommer fortsätta läsa in mig på ämnen kring ortodoxi/politisk filosofi. Jag ser också fram emot att läsa min första bok av författaren Thomas Sowell. Dessutom ämnar jag dyka ner lite i Ortodoxa Kyrkans syn på vetenskap, evolution och skapelsetro.

Det finns mycket mer att säga, men det får bli vid annat tillfälle. Tack för att du läste. Har du läst någon av böckerna ovan? Vad tyckte du? Lämna gärna en kommentar om din läsning under året! Det skulle glädja mig.

Advertisement

4 thoughts on “Bokåret 2021: inläsning och glädje

  1. Tack för att du delar med dig till oss som inte har samma kapacitet till bokläsning som du. Du är en flitig bokläsare, nästan en bok i veckan kommer du upp i. Jag har bara hört talas om en som slår dig: Sven Stolpe som sades plöja en bok om dagen. Han verkade ha en särdeles förmåga att fixera en sida i taget och snabbt ta in dess innehåll.

    Klokt av dig att anlägga andra perspektiv än att enbart följa med de strömningar som finns i tidsandan. Vi behöver sådana spanare i vår kultur.

    Jag förstår vad du menar med att Joel Halldorfs bok gud: jakten blev en besvikelse och att du önskar han skulle vara lite mera modig. Du har nog rätt att du inte tillhör bokens målgrupp, och inte heller jag. Men det behövs också författare som han inom den kristna världen som kan tala det språk som världen förstår och som kan knyta an till och appellera till det intresse som ändå finns för andligt sökande. Lägger man sig för långt bort från den rådande kulturen och normala människors verklighetsuppfattning når man inte fram.

    Det viktiga är att det inte stannar där, i ett snobbistiskt accepterande av en lagom bekväm andlighet och samtidigt fortsätta med det moderna samhällets business as usual med dess liberala, materialistiska, egocentrerade ideologi. Jag säger inte att Joel har hamnat där, han har inte blivit prövad ännu, men de närmaste såren får utvisa hur han förvaltar den plattform han fått som kristen kulturpersonlighet i den svenska offentligheten.

    • Tack för din intressanta kommentar Bengt!

      Jag tror du har rätt i att Joel givetvis fyller en viktig funktion genom att lyfta tillbaka talet om Gud och tro i den offentliga debatten. Han gör det ofta med bravur, tycker jag.
      Samtidigt finns en fara i att betrakta den sekulära svensken som en monolit vilken mjukas upp med ett “kulturellt relevant” språk som den antas vara mottaglig för. Jag säger inte att det är så du beskriver det, men man kan dra ditt resonemang till en spets på detta vis – och det kan bli kontraproduktivt. Min erfarenhet från vår ortodoxa församling i Göteborg är att människor kommer från allsköns olika bakgrunder och har attraherats av tron av lika många anledningar som de är individer. För en del skulle ett språk som är alltför likt “världens” verka frånstötande, eftersom många flyr det sekulära samhällets impotens och nihilism.

      Intressant att du inte menar att Joel “blivit prövad ännu”. Hur skulle en sådan prövning kunna se ut menar du?

      • Hej!
        Jag håller med dig i din intressanta kommentar att det “finns en fara i att betrakta den sekulära svensken som en monolit vilken mjukas upp med ett ‘kulturellt relevant’ språk som den antas vara mottaglig för.” Nej, du har rätt i ditt antagande att det var inte alls så jag menade.

        Hur prövningen skulle se ut: Hur Joels förvaltar sitt pund framöver. Vad som händer de kommande åren, om han bekvämt glider in i kulturelitens värme där business as usual fortgår där tyckande är viktigare än hjärtats omvändelse, eller om han fortsätter att vara salt och ljus.

        • Ja, det ska bli intressant att följa. Personligen tycker jag att han redan prövats stundtals, och ibland brustit, ibland lyckats vara salt och ljus. Tror inte han gör det lättare för sig med det senare genom att vilja vara en del av kultureliten…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.