SYNAXARION, smakprov: Herrens möte

En del av min tjänst utgörs av översättningsarbete. Två dagar i månaden arbetar jag med att översätta Synaxarion från klostret Simonopetra på berget Athos. Det är ett gemensamt projekt med elever på Sankt Ignatios och kursen Introduction to the Orthodox Hagiography samt föreningen Pilgrimsfonden. Gå in på Pilgrimsfondens hemsida för att stötta detta projekt! Arbetet utförs med välsignelse fader Makarios på Simonopetra.

Eftersom Kyrkan idag, den 2 februari, firar Herrens möte, vill jag bjuda på ett smakprov på dagens läsning från Synaxarion:

+ Den 2:a i månaden firar vi vår Herres, Guds och Frälsares, JESU KRISTI FRAMBÄRANDE i templet (HYPAPANTE).1

När de fyrtio dagars reningstid var över, som Mose lag föreskriver för en moder efter att hon fött en son (jfr. 3 Mos 12:2-4), förde Guds heliga moder och den helige Josef Jesusbarnet till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren. Ty varje förstfödd son tillhör enligt Mose lag Herren (jfr. 2 Mos 13:15), och skulle enligt samma lag helgas åt Honom i templet och, på sätt och vis, utväxlas mot att man istället frambar ett årsgammalt lamm eller ett par turturduvor eller två duvor om ens familj var fattig (3 Mos 12:8). Himlens och jordens Herre, han som givit lagen åt sitt folk Israel, kom inte för att upphäva lagen utan för att uppfylla den (Matt 5:17). Efter att ha tagit på sig vår natur, som har varit dödlig alltsedan Adams olydnad, återställer han den i det han kommer till världen och följer lagens alla föreskrifter.  

Som all nåds och rikedoms källa gjorde han sig själv till den ödmjukaste och fattigaste av oss. Han underkastade sig den lag han givit oss och som vi människor ständigt överträdde, och visar oss därmed att lydnad är vägen till försoning med Gud. Trots att varken han eller hans obefläckade moder behövde rening, förblev han i grottan i Betlehem efter omskärelsen på den åttonde dagen (1 jan), så att den tid som lagen stadgat skulle löpa ut innan han i sin härlighets tempel frambar den kropp som han tagit på sig för att bli sin gudomlighets nya, fullkomliga tempel. Han, den oåtkomlige och ofattbare Guden, nedlät sig att utväxlad mot de fattigas offer: duvor och turturduvor, symboler för den renhet, fred och oskuld som Frälsaren, mänsklighetens vän, kom för att ge oss.

Det berättas att när de nådde templet välkomnades Maria, som bar barnet, och Josef av översteprästen Sakarias, Johannes Förelöparens far, som tvärtemot all sed hänvisade Guds moder till den plats som var avsedd för jungfrur.2 Just då kom en man vid namn Simeon till templet.3 Han var rättfärdig och gudfruktig och iakttog alla Guds bud och hade väntat i många år på att få se den profetia uppfylld som den helige Ande hade ingivit honom, nämligen att han inte skulle dö förrän han hade sett Kristus, Herren.

Denne åldrig, som personifierade hela Israels förväntningar om Messias, sträckte sedan fram sina armar, med händerna täckta av sin mantel, för att i dem ta emot Frälsaren såsom på en tron av keruber. Han prisade Gud och sade: “Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, för mina ögon har sett din frälsning” (Luk 2:29-30). 

Det första förbundet och den gamla lagen, vilka båda bleknar vid Kristi framträdande, ber i Simeons lovsång om att få dra sig tillbaka nu när nådens ljus kommit. När denne gamle man såg och rörde vid Frälsaren, vilken varit så länge eftertraktad av de rättfärdiga och profeterna, kunde han i full tillförsikt be Gud om att få befrias från köttets bojor och förgängelse, så att plats istället kunde beredas för Kyrkans eviga ungdom. På så sätt tillkännagav han högtidligt att förebildernas och skuggfigurernas tid var förbi och uttalade den sista profetian om Frälsaren, då han förutspådde för barnets mor att barnets lidande och hans livgivande uppståndelse skulle bli ett tecken som väcker motstånd (Luk 2:34), och leda till de ogudaktigas fall och upprättelse för dem som skulle tro på honom.

Hanna var en kvinna i hög ålder från Ashers stam, som var känd av alla som besökte templet, eftersom hon efter att ha blivit änka efter sju års äktenskap, ständigt tjänade Gud där under fasta och bön och väntade på Messias ankomst. Hon kom också fram till barnet och började prisa Gud och förkunnade Israels frälsning för alla.

Efter att ha hört dessa profetiska uppenbarelser gick de närvarande fariséerna iväg för att informera kung Herodes, för de var rasande över att se Maria anvisas en plats bland jungfrurna av översteprästen. Han förstod att detta barn måste vara den nye kungen som stjärntydarna från Östern hade talat om, och han skickade genast soldater för att döda honom. Men Josef och Maria varnades i tid och flydde från staden och begav sig till Egypten, vägledda av en Guds ängel. Först två och ett halvt år senare4 återvände de till Nasaret i Galiléen. Det gudomliga barnet växte upp i stillhet och väntade tills tiden var mogen att börja sin offentliga tjänst.

Denna högtid kallas för Herrens heliga möte [med sitt folk], eller ibland Kristi frambärande. I Väst är den också känd som Guds moders rening (eller Candlemass), och den är känd redan på 400-talet i Jerusalem, där den firades den 14 februari för att sammanfalla med den fyrtionde dagen efter födelsen, som då firades den 6 januari. Den infördes i Konstantinopel av kejsar Justinianus år 542 och räknades till Herrens högtider.

1. Samtidigt som Hypapante är en Herrens högtid behåller den karaktären för en högtid för Guds moder med det liturgiska iakttagande som kommer därav. Uppståndelsetemat är alltså inte borttaget om denna högtid firas på en söndag, och om den sammanfaller med en fastedag (onsdag eller fredag) är fisk, vin och olja ändå tillåtet.

2. Dessa detaljer om översteprästen Sakarias roll, vilka saknas i Lukasevangeliet, är hämtade från traditionen vilken delvis skrivits ned i apokryfa texter. Se texten om helige Sackarias, 5 september.

3. Se texten till 3 februari.

4. Eftersom det är svårt att förena berättelserna i Matteus och Lukas och att placera Herodes massaker på de nyfödda barnen och flykten till Egypten i kronologisk ordning, har de apokryfiska traditionerna antagit att de vise männen anlände till Betlehem antingen två år efter Herrens födelse eller bara några dagar senare (så t.ex. helige Epifanios av Salamis och helige Hieronymus, dock ej helige Johannes Chrysostomos och helige Theofylaktos av Ohrid). Men det verkar i vilket fall som att de kom efter Kristi frambärande i templet. 

Advertisement

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.