Utdrag om sex före äktenskapet

Följande text är hämtad från prästmunk Gregorios bok The Mystery of Marriage (Engelsk utgiva 2018). Prästmunk Gregorios bor i Helige Johannes Teologens cell (bredvid helige Paisios Panagouda) tillhörande klostret Koutloumousiou på Athosberget.

De negativa effekterna av sexuella förbindelser före äktenskapet hos dagens unga spelar en viktig roll i krisen för det sakramentala äktenskapet. Detta är välkänt för andliga fäder och de som äger andlig vakenhet och insikt. Andra, mindre upplysta personer, inklusive paren själva, betraktar sex före äktenskapet som normalt och oroar sig inte när de drabbas av dess smärtsamma konsekvenser. […]

Det finns många idag som undrar om det är en synd att fullborda [genom sexualakten, övers. anm.] en relation innan äktenskapet. Svaret, vilket är i enighet med Kristi undervisning och inte förändras från en tid till en annan, är utan reservationer: ”ja”. Sexuella relationer före det att man firat äktenskapets sakrament är en synd, och även om det är svårt att ta till sig, så skiljer det sig inte särskilt mycket från prostitution.

Idag, när en ung människa säger sig vara i en relation med någon, är det underförstått att denna relation redan fullbordats. Det mest beklagliga är att folk i vår tid fått ett så avtrubbat samvete att sex före äktenskapet betraktas som något normalt. Förutom det utomäktenskapliga samlivets första synd är paret övertygade om att de inte gjort något syndigt. Detta synsätt förtränger omvändelsen och förvärrar synden med alla dess olyckliga konsekvenser. Idag lägger folk inte grunden till familjelivet på annat än synd som hörnsten, snarare än på Guds välsignelse. Oundvikligen kommer det bygget att rasa.

Advertisement

Tre pappor, religiös kitsch och andligt övergrepp

Jag såg miniserien Tre pappor på SVT härom kvällen. På olika vägar hade jag hört talas om den. ”Ha skämskudden nära till hands”, sade någon. Det var ett gott tips! Jag tänkte dock inte uppehålla mig så mycket vid ämnen som förvisso är intressanta, som t.ex. frågan om ideal och förväntningar kring manlighet eller rollen som pappa. Personligen tycker jag Jan-Emanuel skrivit bra om det här, och Steven Crosson skriver bra om hur snett de tre papporna hamnar trots sina intentioner här. Jag tänkte istället ägna min text åt att ge ett pastoralt perspektiv på avsnitten.

Bokrecension: Det heliga äktenskapet

Titel: Det heliga äktenskapet

Författare: Emma Audas

Förlag: Artos Academic 2020

ISBN: 9789177771340

(454 sidor)

Några inledande kommentarer. För det första: detta är en akademisk avhandling. Min recension kan inte göra anspråk på att behandla allt som tas upp i den. Jag kommer att behöva begränsa mig kraftigt. För det andra: Audas är lutheran, och dessutom vän av sammanhang där man gärna plockar lite här och lite där från kristenhetens breda mylla (sk. smörgårdsbordskristendom, ett tema värt ett eget inlägg). Jag som läser är en ortodox präst. Jag har hela tiden behövt påminna mig om detta faktum under läsningen, vilket ofta gett anledning till tacksamhet över min ortodoxa tradition. Den som läser denna recension behöver också ha detta faktum i minne.

Varför har jag läst denna bok? Jag är intresserad av frågor kring manligt och kvinnligt, kring äktenskap och kyrka. Audas har seglat upp som ett nytt namn i kretsar jag tidigare rört mig i. Hon är med som talare på Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säbys olika sammankomster, skribent i tidskriften Pilgrim och krönikör i tidningen Dagen. Vänner och bekanta har både prisat henne, och andra har uttryckt besvikelse över att just hon får tala på teman kring sex och kön. Detta dessutom i sammanhang som ofta gör stor sak av att inspireras av de gamla kyrkornas traditioner. Genom diverse poddar och krönikor har jag förstått att hon och jag inte drar samma slutsatser i dessa ämnen. Men jag ville ge henne en ärlig chans och låta henne själv komma till tals. Därför läste jag hennes avhandling.

Bokrecension: Mina bibliska storasystrar II

Titel: Mina bibliska storasystrar II: Glimtar från Nya testamentet

Författare: Anna-Sophia Bonde

Förlag: Artos 2021

ISBN: 9789177771432

(156 sidor)

Jag har recenserat Bondes fösta bok här, och mottog beskedet om en uppföljare med glädje. Bondes röst och budskap är mycket viktigt och nödvändigt i det kristna samtalet om jämlikhet, manligt och kvinnligt i Sverige idag. Åsiktshegemonin ägs av radikalfeminister och queerteologer som sällan välkomnar röster från ett mer traditionellt håll. Det första jag därför kan säga om Bondes uppföljare är att den är en frisk vind i detta samtalsklimat. Bonde är modig, och hennes jordnära mod inspirerar mig.

Äktenskapet plattform för ömsesidig fullkomning

Jag läste aposteln Paulus ord till Kolosserna (3:17-4:1) häromdagen, och stötte på ett av de där ställena som många tycker är svårt att förstå för oss som lever i Västvärlden. Paulus skriver ”Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem” (v. 18-19).

Detta stället, och andra liknande ställen, har fått somliga att tro att Paulus föraktar kvinnor. Jag har skrivit om att så inte är fallet på ett annat ställe. Tvärtom är det så att allt som står i Skriften kan bli oss till uppbyggelse, men för att förstå även sådana här till synes svåra ställen måste vi leva ett heligt liv i Kyrkans gemenskap. Hur ska vi förstå dessa svåra ställen då?

Bokrecension: Mina bibliska storasystrar

Titel: Mina bibliska storasystrar

Författare: Anna-Sophia Bonde

Förlag: Artos 2019

ISBN: 9789177770954

(153 sidor)

I en tid då många kristna utan djupare reflektion anammar en sekulär radikalfeministisk analys av relationen mellan könen, och bara strör lite kristna ord och lösryckta bibelcitat över den för att eventuella åhörare lättare ska svälja, då är Bondes bok synnerligen välbehövlig. Hennes bok är ovanlig för vår tid: den är skriven av en kvinna som är präst i Svenska Kyrkan och boken handlar om kvinnor i Gamla testamentet, men Bonde är långt ifrån en förespråkare för vår tids destruktiva radikalfeminism. Snarare handlar den om att fostra stadiga kristna kvinnor (och män!). Jag återkommer med några exempel ur boken strax.

“Hon ska bli räddad genom sitt moderskap”?

Är föräldraskap en väg till helighet och ödmjukhet i Ortodoxa Kyrkan? Tveklöst är svaret ”ja!” Hör hur den helige Johannes Chrysostomos kommenterar aposteln Paulus ord till Timotheos. Aposteln skriver om kvinnans höga roll genom moderskapet: ”Men hon skall bli räddad genom sitt moderskap om hon lever ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse” (1 Tim 2:15).

För det första slår Chrysostomos bort uppfattningen att moderskap i sig räcker för räddning, eftersom då varken män eller ofruktsamma skulle kunna räddas (moderskap kan vara mer än biologiskt dito). Vidare skulle även en moder som levde i synd räddas enkom på grund av att hon fött barn. Den ståndpunkten är alltså orimlig!

Följande utdrag ur den store förkunnarens predikan över första Timotheosbrevets andra kapitel v. 11-15 gör det istället klart och tydligt att det kristna föräldraskapet – moderns och faderns – är en fullgod och välsignad väg till helgelse och ödmjukhet.

Var kyrkofäderna misogyna?

Ibland får man höra uppfattningen från någon att kyrkofäderna var misogyna (dvs. kvinnohatare). Visst finns det utsagor från en del kyrkofäder som verkligen sticker i ögonen på oss idag, och det är vårt ansvar som troende kristna att se till att sådana ord inte tar plats i våra sammanhang. Sådana uttalanden kan vi, som ortodoxa kristna, förstå att de inte är del av den trons fullhet som förkunnats alltid, överallt och av alla. De är heller inte representativa för kyrkofäderna som helhet, eller den heliga Traditionen. Personligen tycker jag påståendet i rubriken är för svepande och generaliserande. Låt mig förklara varför.

Varför man och kvinna?

Fader John Behr

Med anledning av stora problem och ökad förvirring i relationen mellan män och kvinnor som präglar vår samtid önskar jag dela med mig av följande översättning jag gjort av ett föredrag av fader John Behr. Föredraget handlar om en positiv vision i många olika aspekter av vad tanken med Guds skapelse av människan till man och kvinna har. Istället för egoism, maktkamp, sexuellt utnyttjande och förtal målar Behr upp en vision av den ömsesidigt fullkomnande dualiteten mellan man och kvinna i deras fokus på Gud, deras andliga tillväxt, deras förmåga att skapa liv, och deras styrka som samhällelig hörnsten i familjelivet. Texten handlar mycket om äktenskapet, men kanske finns lärdomar även för dem som inte är gifta? Jag tror det.

Fader John Behr är professor i patristik med fokus på de tidiga kyrkofäderna. Han var tidigare dekanus vid S:t Vladimirs Teologiska seminarium och är en av de mest inflytelserika teologerna i vår samtida kyrkogemenskap. Hans bok Kristusmysteriet har kommit ut på svenska.

I vår tid är människans sexualitet och mäns och kvinnors roller ”heta potatisar” i offentlig och privat diskussion. Media är fullt av detta, och vi blir överfallna av saker som t.ex. TV-program med kvinnor som blivit blivit gravida genom transexuellas försorg, eller en sång som är populär för tillfället med gruppen The Bloodhound Gang, med texten, ”You and me baby ain’t nothin’ but mammals, so let’s do it like they do on the discovery channel” [föredraget är från 2000]. Många moderna religiösa ”debatter” handlar också om frågor kring människans sexualitet – ibland kallas detta ämne för ”höft-teologi” [pelvic theology]. Dessa frågor måste också ställas och behandlas av oss ortodoxa kristna. Så inleder jag denna text som försöker svara på frågan ”varför man och kvinna?”

Människans skapelse: “Som man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27).

Det är nödvändigt att inleda svaret till denna fråga där varje teologisk dialog måste inledas – med Bibeln. I skapelseberättelsen i Första Mosebok läser vi att Gud, från början, skapade människan i två kön. 1 Mos 1:27 lyder: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem” (min kursivering). I Matteusevangeliet 19:4 svarar Jesus på fariséernas fråga angående skilsmässa med ett citat från ovan nämnda bibelställe. Jesus fortsätter också med att även citera den andra skapelseberättelsen (1 Mos 2:18-24), och länkar så samman dessa båda med varandra. Enligt Jesus Kristus var man och kvinna alltså skapade på så vis från allra första start, med tanke på att de båda skulle bli ”ett kött”. Sedan fortsätter han och förklarar att även om lagen tillät skilsmässa så var det inte så från begynnelsen, och att skilsmässa och omgifte egentligen innebär äktenskapsbrott. Detta uttalande är svårt för fariséerna, och Jesus säger att inte alla kan förstå detta, och att de som gör det gör sig själva till ”eunucker”, alltså evigt monogama*, för Guds rikes skull (Matt 19:7-12).

Två olika slags kristen feminism

Feminismen belyser viktiga frågor att arbeta med, och var och en är fri att kalla sig kristen feminist om man vill. Personligen försöker jag undvika alla ”ismer” i mesta möjliga mån. Jag tror ingen vill göra sig av med feminismens segrar, men samma segrar riskeras att glömmas i en feminism som ”kidnappats” av identitetspolitik och maktkamp mellan könen (för att sammanfatta vad Christina Hoff-Sommers skriver i Freedom Feminism, 2013, s. 66).

Man och kvinna skapades för att föra varandra till gudomliggörelse, och för det krävs enhet. Dock lider vårt samhälle av ett ökat gap och misstänksamhet mellan könen! Det är min övertygelse att de redskap som behövs i vår strävan efter jämlikhet redan är givna i Kyrkans gemenskap, och att samma gemenskap och Tradition skyddar den kristne mot att vandra vilse i strävan. När vi låter oss ledas av inomvärldsliga ideologier leds vi ofta snett. Den här texten belyser två olika slags kristen feminism som bär olika slags frukt.