Mångfaldiga pandemier

Herdabrev av metropoliten av Naupaktos, Hierotheos (Vlachos). Rubriker är satta av bloggens författare för lättare navigering.

Metropolit Hierotheos

Inledning:

Att diskutera känsliga pastorala och sociala frågor är riskabelt på något sätt. Det är bättre, att man inte alls rör vid dessa teman, utan talar om oviktiga saker. Det här är dock också slutligen resultatlöst.

Som ansvarsfull kyrklig herde måste jag besluta och föreställa mina tankar om olika kritiska teman för att informera kristna troende.

Om man är asket i Heliga Bergets öken, behöver han kanske inte lägga sig i saker, utan bara säga något till dem som frågar honom om något, enligt Gerontikons ord “Åldringen sade…”

En pastoral tjänsteuppgift innehåller ändå ansvar och plikter angående de kristna som hör till hjorden.

För en kort tid sedan skrev jag således en encyklika till mitt heliga stifts prästerskap, så att vi inte skulle ha allvarliga coronafall bland präster och att denna ondska inte skulle spridas i hela Kyrkan och att kristna inte skulle kunna skylla på präster för att de sprider sjukdomen.

De som agerar på den sociala och kyrkliga scenen måste åtlyda försiktighetsåtgärder. Det skulle vara irrationellt att läkarna på sjukhus skulle operera eller vårda på andra sätt utan nödvändiga skyddsåtgärdar.

Ändå har varje tal sitt motargument, som sagt – “allt tal kämpar med tal” – eftersom människor har olika åsikter. De befordrar dem med teologiska, parateologiska, vetenskapliga eller paravetenskapliga argument. Således har man skrivit olika texter – andra aktningsfullt och några andra med en olämplig, hånande stil – och på så vis har inte bara coronaviruset, utan också paranoiaviruset, dykt upp.

Det här är likaväl vår tids problem: några frågar om saker, som har redan svarats på i den texten som de antagligen har läst och som de dömer.

Här gäller det en andlig sjukdom som orsakar mångfaldiga pandemier, även inom Kyrkans heliga institution.

I alla fall vill jag i denna text erbjuda några förklaringar som gäller om min encyklika angående coronaviruset och sjukdomen som det orsakar. Coronaviruset är ingen “vanlig förkylning”!

Advertisement

Om vänskap

Helige Johannes Chrysostomos, Homilia II över 1 Thess 1.

Den som älskar bör älska på så vis att han, om det stod i hans makt, inte vägrade att utge sin själ eller sitt liv om man bad honom om dem. Jag stannar inte vid ”om man bad honom”, utan menar till och med att han skyndar sig att bära fram en sådan gåva. Ty inget, nej inget, är dyrare än en sådan kärlek, inget sorgligt kommer av sådan vänskap. Sannerligen, ”en trogen vän är livets medicin” (Pred 6:16). Ja, ”en trogen vän är ett tryggt försvar” (Pred 6:14). Ty vad finns som inte en sann vän skulle göra? Vad för gott vill han inte erbjuda? Vilken förmån? Vilken trygghet? Även om du skulle äga oändlig rikedom är det inte jämförbart med en god vän.

Guds rike i pandemins tid

Just nu lider världen av Coronaviruset, Covid-19. Med inspiration från OrthodoxHistory.org vill jag lyfta fram ett gott exempel på hur kristna kan reagera inför en pandemi. Människor är rädda, och vi reagerar olika på den rädslan. En kristen människa har sitt hemland hos Gud och ser Kristus i sin medmänniska, oavsett vem denne är.

I den antika världsmetropolen Alexandria levde under antiken mellan 300-500 000 människor av blandad härkomst. Den helige Dionysios den store var påve av Alexandria under åren 248-267. Kejsar Decius hade just utsatt de kristna för förföljelse. Direkt därefter drabbades romarriket av en kraftig pandemi, en pest som drog över riket och dödade folk i tusental. I ett brev beskriver påven Dionusios hur det var i staden under detta lidande, och hur de kristna förhöll sig. Brevet finns återgivet i Eusebios kyrkohistoria, VII:22 (Artos 2007, s. 247-9).

Bestående och mindre bestående värden

Bröder och systrar i Kristus!

Inom många Ortodoxa Kyrkor finns det ett fast samband mellan religiösa och nationella värden. Ibland tycks det vara svårt att veta var gränsen mellan dessa olika element egentligen går. Klarare uttryckt handlar det å ena sidan om det Ortodoxa trosarvet och å andra sidan om älskade och uppskattade uttryck för kulturella, folkliga och även folkloristiska traditioner.

Ur trons synpunkt kan man även tala om bestående och mindre bestående värden. Denna skillnad kan bliva särskilt markant för Ortodoxien i diasporan, icke minst när det gäller ortodoxa invandrargrupper utanför de gamla historiska Ortodoxa Kyrkornas domäner. Det uppstår ibland situationer som på olika sätt aktualiserar detta spörsmål.

Jag deltog nyligen som inbjuden föredragshållare i samtalsdagar i närheten av Stockholm där temat var vårt gudstjänstliv på svenska. Mitt inledande anförande hade som rubrik Ortodox liturgi på svenska – hur och varför? För att sammanfatta det väsentliga: i trohet gentemot Kyrkans arv och av den anledningen att Kyrkan undervisar genom hela den liturgiska traditionen och allt oftare sådana åldersgrupper av invandrare för vilka svenskan i allt högre grad är deras bästa och främsta språk.

Vill man bevara och slå vakt om den Ortodoxa tron måste man låta dess värden väga mer än vissa i och för sig älskade folkliga värden som i växande grad giver vika i invandrarnas liv i det nya hemlandet. I Finska Ortodoxa Församlingen i Sverige har man redan förstått detta och även dragit praktiska konsekvenser i samband med gudstjänsterna. Vi får hoppas att detta icke har skett flera år för sent. Detta är min varma bön.

Under samtalsdagarna hörde vi en nyhet som har ett klart samband med de ovan anförda tankarna. Den Estniska Ortodoxa Församlingen i Stockholm har kommit till ändan av sin väg och beslutat upphöra på grund av det minimala antalet medlemmar. Det är alltså en församling som icke längre kommer att fortsätta på estniska. Men detta behöver och får icke betyda att dess medlemmar upphör att vara ortodoxa. Ortodoxien kan och bör bestå. Det gäller att förstå att trostraditionen är ett bestående värde som lever vidare oberoende av språket vid de offentliga och gemensamma gudstjänsterna.

Metropolit Johannes

Den ortodoxa tron bör upprätthållas inom de möjligheter som står till buds inom livskraftiga ortodoxa invandrarkyrkor, för vilka svenskan i framtiden spelar en allt större roll och utgör i växande grad en förenande faktor för alla som inser att det är det ortodoxa trosarvet som framför allt annat är det dyrbara och heliga arv som vi icke vill mista. Vördade ortodoxa trosbröder och systrar, jag har här dryftat stora och svåra frågor på ett bristfälligt och otillräckligt sätt, som kan giva anledning till missförstånd och vantolkningar, men jag vågar hoppas att ni försöker förstå vad jag har önskat säga inom det begränsade utrymmet. I en värld under förvandling är det allt viktigare att kunna skilja mellan bestående och mindre bestående värden.

Metropolit Johannes Rinne av Karelen och hela Finland (1923-2010)

Text hämtad ur Ortodox Tidning nr. 3-4, 2015 (Årg 53), s. 3.

Fr. Thomas Hopkos 55 råd för ett kristet liv

Fr. Thomas Hopko har betytt mycket för många. Utöver böcker och skrifter har dessa 55 råd haft stor spridning, och kanske kan ses som en modern motsvarighet till den helige Benedikts regels redogörelse för de goda gärningarnas verktyg (kap. 4).

Fr. Thomas Hopkos 55 råd för ett kristet liv:

1. Var alltid hos Kristus.
2. Be som du kan, inte som du önskar.
3. Följ en rimlig böneregel som du håller i disciplin.
4. Be Herrens bön flera gånger per dag.
5. Ha en kort bön som du ständigt upprepar när ditt sinne inte är upptaget av annat.
6. Gör några djupa bugningar när du ber.
7. Ät bra mat, och måttligt.
8. Håll Kyrkans fasteregler.
9. Spendera lite tid i tysntad varje dag.
10. Gör barmhärtighetsgärningar i hemlighet.
11. Gå regelbundet till liturgiska gudstjänster.
12. Gå regelbundet till bikt och kommunion.
13. Uppehåll dig inte vid påträngande tankar och känslor, utan slå bort dem när de kommer.
14. Avslöja regelbundet alla dina tankar och känslor för en person du litar på.
15. Läs Bibeln regelbundet.
16. Läs uppbyggliga böcker långsamt, lite i taget.
17. Odla gemenskap med de heliga.
18. Var en vanlig person.
19. Var vänlig mot alla.
20. Håll ditt hem städat och i ordning.
21. Ha en häslosam och nyttig hobby.
22. Träna regelbundet.
23. Lev en dag, och en stund av dagen, i taget.
24. Var helt ärlig, först och främst mot dig själv.
25. Var trogen i det lilla.
26. Utför ditt arbete, och glöm det sedan.
27. Gör de svåraste och mest smärtsamma sakerna först.
28. Möt verkligheten ansikte mot ansikte.
29. Var tacksam i allt.
30. Var glad.
31. Var enkel, gömd, tyst och liten.
32. För inte uppmärksamheten till dig själv.
33. Lyssna när någon talar till dig.
34. Var vaken och uppmärksam.
35. Tänk och tala inte onödigt mycket om saker.
36. Låt ditt tal vara enkelt, tydligt, fast och direkt.
37. Fly fantasier, grubblerier och att försöka utröna saker och ting.
38. Fly köttsliga sexuella frestelser när de först dyker upp.
39. Klaga inte, muttra inte, knorra inte och gnäll inte.
40. Jämför dig inte med någon.
41. Sök inte och vänta dig inte varken beröm eller medömkan från någon.
42. Vi dömer ingen för något.
43. Försök inte övertyga någon om något.
44. Försvara eller rättfärdiga inte dig själv.
45. Låt dig bara vara bunden och avgränsad av Gud.
46. Ta emot kritik tacksamt men pröva den kritiskt.
47. Ge enbart råd till andra när de bett dig om det eller nör det är din plikt.
48. Gör inget för någon som de kan och skulle göra själva.
49. Ha ett dagligt schema för aktiviteter, så undviker du nycker och infall.
50. Var barmhärtig mot dig själv och andra.
51. Förvänta dig inget annat än att bli våldsamt frestad till ditt sista andetag.
52. Fokusera enbart på Gud och ljus, inte synd och mörker.
53. Uthärda dina egna synders och felstegs rättegång lugnt och i frid, ty du vet att Guds nåd är större än din orättfärdighet.
54. När du faller; res dig genast upp och börja om.
55. Skaffa hjälp när du behöver det, utan fruktan och skam.

Mobiler vs. Bönerep

Från “Mind in the Heart” och tipstack till Jonathan.

What would happen if we treated our Prayer Rope like we treat our cell phone?

How can this be?

What if we carried it around with us?
What if we went through it several times a day?
What if we turned back to go get it if we forgot it?
What if we used it to receive messages more clearly and reliably?
What if we treated it like we couldn’t live without it?
What if we gave it to kids as a gift, and taught them how to use it?
What if we used it when we traveled?
What if we used it in case of emergency?

And one more thing:

Unlike our cell phone, we don’t have to worry about our Prayer Rope being disconnected – the bill has already been paid.

Ortodox missionsverksamhet

Här följer en intressant lista på Ortodox missionsverksamhet genom historien. Självklart inte uttömmande, men de viktigaste händelserna finns med. Säga vad man vill om den Ortodoxa Kyrkan, men den har ganska god erfarenhet av mission. Varsågoda:

Ortodox missionsverksamhet genom historien

Från och med Konstantins omvändelse.

314: Gregorios Upplysaren vigs till biskop över Armenien.

318: Nina den apostlalika evangeliserar i Georgien.

311-383: Biskop Ulfilas är aktiv med kristen mission till Goterna och närbesläktade folk i Rumänien. Samtidigt är Martin av Tours aktiv i Gallien.

En demonstrant som påven skulle gillat!

Tack till eirenikon för denna post.

Påvens besök i Storbritannien ansågs lyckat av Vatikanen, men tusentals demonstranter tog också tillfället i akt att uttrycka sin besvikelse över den romerska katolska kyrkan. Bland dem återfanns dock en som påven säkerligen gärna stannat och talat med. Fox news skriver:

It’s not every day you see Latin on a placard protesting the Pope. When the anti-papal crowd of several thousand atheists, radical feminists and gay activists gathered in London this weekend, most of the banners were pretty simple: stuff like “Nope to the Pope” and “Papa Don’t Preach.”

But later in the afternoon, on the edges of the papal motorcade, and amidst a number of cheering fans of Benedict, there was a poster raised demanding, “DROP THE FILIOQUE.”

What? You have to know a little bit of Latin, and a lot of theology and history to get that one.

It wasn’t really a poster; it more like Magic Marker theology on a pizza box. And a young man named Toby Guise was happy to explain where, in his opinion, the Catholic Church had gone wrong.

“Filioque” means “And the Son,” and refers to a centuries-old debate between the Catholic and Orthodox Churches, about whether the Holy Spirit proceeds from the Father alone, as the Orthodox believe, or from the Father and the Son, which is the Catholic teaching.

That’s tough stuff, material for smart folks debating in a graduate school seminar. Perhaps it’s too bad the Pope didn’t see the pizza box; he would have been amused.

And in his former career as a professor and not a pontiff, he probably would have liked to talk to the young man holding it up.

Vår församling:

Nu kan du hitta vår församlingsplantering på internet: Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Sidan är under uppbyggnad, men all grundläggande information finns där.

Välkommen!

(Länk till Dagen, om församlingen)

Dagens tips, från en vän:

En vän till mig, tillika en mycket duktig fotograf, ger ett tips på sitt kollektivs blogg: Börja en Ortodox studiecirkel. “Det är intressant och helskägget får man på köpet.”

Bilden är tagen vid vårt besök i Rumänska Ortodoxa Kyrkan i Göteborg, en av stadens vackraste kyrkor. Fotograf: Anna Bergström.