Mirakler vid liturgin

I boken Miracles and Revelations from the Orthodox Divine Liturgy (utgiven av Holy Monastery of Paracletos, Oropos 2018) beskrivs en mängd underbara händelser som skett under eller i anslutning till firandet av den gudomliga liturgin. Människor blir botade från sjukdomar, de förs till omvändelse, de får en försmak av himmelriket, osv. Exemplen är hämtade från hela vår heliga tradition och sträcker sig ända fram till idag, då flera vittnesbörd från händelser under 1900-talet inkluderats. Jag kan verkligen rekommendera hela boken för den som vill förnya sin iver i delaktigheten av den gudomliga liturgin. Här nedan tänkte jag bara återge tre små exempel ur boken med särskild koppling till berget Athos och fäder som var verksamma där.

Först några ”karismatiska situationer” från den helige Hieronymos av Simonopetra: Sedan 1931 hade Arkimandrit Hieronymos (1871-1957), abbot på klostret Simonopetra på Athos, tjänstgjort som andlig fader i en kyrka som var avhängig klostret, men belägen i Athen (Kristi himmelsfärds kyrka). Detta skedde genom Guds försyn, så att munkens helighet skulle skina i huvudstaden och så att mångas själar skulle vägledas till frälsning.

Advertisement

Bokrecension: Den kungliga vägen

Titel: Den kungliga vägen – en introduktion till den ortodoxa kristna tron

Författare: Nikodemus Ungh

Förlag: Kristi Förklarings Ortodoxa Kyrka 2023

ISBN: 9789151983035

(127 sidor)

Sverige har fått en ny introduktionsbok till den ortodoxa kristna tron. Den heter Den kungliga vägen, och är författad av Nikodemus Ungh. Ungh är utbildad i filosofi, historia, psykologi, socialt arbete och juridik, och är aktiv i Kristi förklarings ortodoxa kyrka i Stockholm. Han bok grundar sig på det material han själv använder för undervisning i sin lokala kyrka, med välsignelse av sin präst fader Angel (Velitchkov).

Först något om bokens yttre karaktär. Det främsta som slår läsaren är den mycket snygga layouten och designen. Temat känns igen från helige metropoliten Filarets Ortodox Katekes (2021), och mycket riktigt är det samma person som ligger bakom designen: Velitchko Velitchkov. Genom bokens yttre förmedlas en relevant känsla till läsaren. Även inne i boken är texten lätt att läsa, inte klottrig. Citat lyfts fram och ger en luftig bild till sidorna.

Boken inleds av fader Angel med ett förord. Där förklaras titeln på ett sätt som omedelbart fångar läsaren. Temat är vägens betydelse i antiken, såsom sammankopplande hela Romarriket. Fader Angel lyfter sedan över läsaren till den andliga vägen, och skriver: ”När människan efter syndafallet förlorade vägen till Gud blev Gud istället själv en väg för oss. En väg utan omvägar, hinder, fällor. Den kungliga vägen då Kungen kommer till sitt folk för att leda det upp mot sitt Himmelska rike” (s. 9). Detta är en oerhört vacker beskrivning av bokens titel, och en sammanfattning i några få rader om vad hela det ortodoxa kristna livet handlar om.

Bokåret 2022: alver, filosofer och munkar

Det är återigen dags för min bokredovisning för det gångna året. Under 2022 har jag hunnit läsa 59 böcker, varav en del inte är så omfångsrika. Bland de centrala teman som jag uppehållit mig vid är teologisk antropologi, politisk filosofi, exegetik och andlig uppbyggelse/vägledning. Därutöver i år även ovanligt mycket skönlitterärt, inte minst högläsningen med min son av Tolkiens klassiker. Guld!

Mina förväntningar inför det gångna året var att läsa mer av Alfeyevs exegetiska böcker om Jesus, vilket jag också gjort. Dock syns de inte på listan, eftersom min läsning av dem utgör del av min förberedelse inför vår församlings bibelstudier. Jag skriver bara upp helt färdiglästa böcker på listan! En annan förväntning att fortsätta läsa in mig på ämnen kring ortodoxi/politisk filosofi. Det har jag gjort, med god behållning. Jag hoppas kunna skriva något mer specifikt på detta stora och viktiga tema inom kort, eftersom så mycket skräp produceras av diverse författare och teologer – inte mint vad gäller området teologisk antropologi. Vid inträdet av år 2022 avsåg jag också läsa mer om ortodox skapelsesyn. Det har jag gjort, lite, och det har varit givande. Men här känner jag att jag behöver läsa mer.

Min resa till berget Athos under ljusa veckan i våras resulterade i att jag upptäckte många sunda och goda ortodoxa författare från det heliga berget: Arkimandrit Georgios av Gregoriou och prästmunk Gregorios i synnerhet. Denna läsning är inspirerande för min tjänst som präst. Denna nya inspiration har varit viktig för mig, men som listan visar har jag läst ganska vitt och brett under året. Se själv:

Bokåret 2021: inläsning och glädje

Strax efter jul är det nu tradition för mig att dela min läslista för det gångna året, som ett slags summering av året som gått. Läsning är ett enkelt nöje, och för egen del ser jag till att försöka läsa så fort jag får en stund över. I år har jag läst 46 böcker.

Jag hade som ambition inför 2021 att läsa om ortodox teologiskt antropologi samt litteratur i skärningspunkten mellan teologi, patristik och politik/ideologi. Den föresatsen tycker jag att jag lyckats med, inte minst vad gäller området mänsklig sexualitet. Detta ämne är ju en “het potatis” både politiskt och pastoralt, och jag ville därför rusta mig med sund input från ortodoxa författare. Jag ville även läsa författare som inte flyter med narrativ som vanligen presenteras från media och akademi idag, för att få andra perspektiv än det rådande.

Jag har även haft glädjen att läsa senbysantinska författare: Gregorios Palamas, Nikolas Kabasilas, Gregorios av Sinai m.fl. Detta har varit mycket inspirerande! Som vanligt följer en mycket kortfattade utvärdering i slutet, men nu, till listan:

Bokrecension: Det heliga äktenskapet

Titel: Det heliga äktenskapet

Författare: Emma Audas

Förlag: Artos Academic 2020

ISBN: 9789177771340

(454 sidor)

Några inledande kommentarer. För det första: detta är en akademisk avhandling. Min recension kan inte göra anspråk på att behandla allt som tas upp i den. Jag kommer att behöva begränsa mig kraftigt. För det andra: Audas är lutheran, och dessutom vän av sammanhang där man gärna plockar lite här och lite där från kristenhetens breda mylla (sk. smörgårdsbordskristendom, ett tema värt ett eget inlägg). Jag som läser är en ortodox präst. Jag har hela tiden behövt påminna mig om detta faktum under läsningen, vilket ofta gett anledning till tacksamhet över min ortodoxa tradition. Den som läser denna recension behöver också ha detta faktum i minne.

Varför har jag läst denna bok? Jag är intresserad av frågor kring manligt och kvinnligt, kring äktenskap och kyrka. Audas har seglat upp som ett nytt namn i kretsar jag tidigare rört mig i. Hon är med som talare på Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säbys olika sammankomster, skribent i tidskriften Pilgrim och krönikör i tidningen Dagen. Vänner och bekanta har både prisat henne, och andra har uttryckt besvikelse över att just hon får tala på teman kring sex och kön. Detta dessutom i sammanhang som ofta gör stor sak av att inspireras av de gamla kyrkornas traditioner. Genom diverse poddar och krönikor har jag förstått att hon och jag inte drar samma slutsatser i dessa ämnen. Men jag ville ge henne en ärlig chans och låta henne själv komma till tals. Därför läste jag hennes avhandling.

Bokrecension: Folkhemseremiten

Titel: Folkhemseremiten

Författare: Hans Lundin

Förlag: Vulkan 2020

ISBN: 9789189219755

(247 sidor)

Sverige har fått en författare som skriver skönlitteratur där handlingen grundar sig i en ortodox kristen förståelse av tillvaron. Hans Lundin tillhör samma kyrka som jag, och har skrivit boken Folkhemseremiten. I den ger han sig på ett svårt uppdrag: att försöka ge ord för Ortodoxa Kyrkans lära om döden, själen och uppståndelsen. Som förebild har han ”den fjärde kappadokiern”, heliga Makrina den yngre.

I boken får läsaren följa Folke, en typisk äldre svensk man vars uppfattning om kristen tro är högst rudimentär – vilket säkerligen inte är långt ifrån verkligheten för de flesta svenska idag. Han är broderskapare (dvs. Socialdemokrat med ett slags vag kristen förankring) och sjöng tidigare i kör. Dock har kören decimerats genom åren genom körmedlemmarnas oundvikliga frånfälle. Folke beger sig till det ortodoxa klostret Nya Valamo i Finland, i hopp om att där åter få höra vad han anser vara den vackraste körsången av dem alla: den ryska liturgiska sången.

Bokrecension: Mina bibliska storasystrar II

Titel: Mina bibliska storasystrar II: Glimtar från Nya testamentet

Författare: Anna-Sophia Bonde

Förlag: Artos 2021

ISBN: 9789177771432

(156 sidor)

Jag har recenserat Bondes fösta bok här, och mottog beskedet om en uppföljare med glädje. Bondes röst och budskap är mycket viktigt och nödvändigt i det kristna samtalet om jämlikhet, manligt och kvinnligt i Sverige idag. Åsiktshegemonin ägs av radikalfeminister och queerteologer som sällan välkomnar röster från ett mer traditionellt håll. Det första jag därför kan säga om Bondes uppföljare är att den är en frisk vind i detta samtalsklimat. Bonde är modig, och hennes jordnära mod inspirerar mig.

Bokåret 2020: en lista med kommentarer

Jag fortsätter den tradition jag påbörjade förra året och skriver en lista på de böcker jag hunnit läsa under året som gått. Det är, för min del, både roligt och nyttigt att se tillbaka på alla titlar och minnas vilka böcker jag faktiskt hunnit läsa: det blev 45 böcker i år igen!

Förra året lovade jag att jag skulle läsa fler skönlitterära böcker. Det blev tre sådana, vilket är bättre än noll (som det var 2019). Nio av de årets böcker kategoriserar under politisk filosofi, vilket har varit ett någorlunda nytt och mycket intressant ämnesområde. Där har jag också funnit en ny författare som jag kommit att uppskatta högt: Sir Roger Scruton.

Minst tio av böckerna har (tillsammans med de i politisk filosofi) kretsat kring det som verkligen intresserat mig det senaste: frågan om vår samtid, modernitet, sekularisering och dess påverkan på kristendomen och särskilt Ortodoxa Kyrkan. De titlar som mer eller mindre medvetet besvarat eller kommenterat dessa frågor från ortodoxt håll har gjort så på ett mycket hoppfullt sätt. I övrigt är det en blandning av teologi och uppbyggelselitteratur.

Här är listan, lästa böcker 2020, i kronologisk läsordning:

Bokrecension: Filokalia III

Titel: Filokalia III

Översättare: Benedikt (Bengt) Pohjanen

Förlag: Artos & Norma bokförlag 2020

ISBN: 9789177771463

(87 sidor)

Filokalia är namnet på en stor samling texter om det andliga livet. Namnet Filokalia är grekiska och betyder kärlek till det sköna (i sammanhanget innebär det allt som är sant, gott och vackert från Gud). Texterna är författade mellan 300- och 1400-talen och sammanställdes på 1700-talet av den helige ärkebiskopen Makarios av Korinth och helige Nikodemos av berget Athos. Den grekiska utgåvan utkom i Venedig 1782.

Bokrecension: The Byzantine Struggle Over the Icon

Denna recension är gjord av Dr. David Heith-Stade, forskare i östkyrkokunskap vid Wiens universitet på min förfrågan.

Titel: The Byzantine Struggle Over the Icon: On the Problem of Eastern European Symbolism

Författare: Avenarius, Alexander

Förlag: Bratislava: Academic Electronic Press, 2005

ISBN: 80-88880-66-1

(210 sidor)

Professor Alexander Avenarius (1942-2004) var en pionjär inom bysantinologin i Slovakien. Efter kommunismens fall undervisade han bland annat vid den ortodoxa teologiska fakulteten vid Prešovs universitet.

Denna bok är en postum översättning och bearbetning av ett manuskript som Avenarius lämnade efter sig. Det rör sig om en undersökning av ikonografins teori från fornkyrkan fram till början av 1900-talet – från kyrkofäderna till de ryska religionsfilosoferna. Avenarius fokuserar dock nästan uteslutande på Ryssland i framställning av den efterbysantinska utvecklingen av tänkande kring ikonografin i östkyrkan. Han drar paralleller mellan de bildteorier som ikonförespråkarna utvecklade och den moderna semiotiken och symbolismen (kap. 1, 10 och 12).