Några tankar om döden.
“Människans liv hänger på en skör tråd: varje steg vi tar präglas av ovisshet. Hur många miljoner vaknade på morgonen utan att få se kvällen? Hur många somnade in för att aldrig vakna igen? Människans liv är verkligen som en dröm. I en dröm ser man saker som inte finns: någon tror sig bli krönt till kung, men när han vaknar upp förstår han att han inte är mer än en fattig stackare.
I detta livet som vi lever strävar människan efter att bli rik, att få en bra utbildning, att ha ett gott liv, att bli stor; men tyvärr kommer döden och omintetgör alltihop. Då tar någon annan allt det han jobbat för hela sitt liv, och själv går han ur livet med ett skyldigt samvete och en smutsig själ. Vem är vis, så att han förstår detta och förkastar det för att följa Kristus, brudgummen, och de gärningar han gör kommer bli gengäldade i oändlighet i Guds rike?”
- Efraim av Philotheou (1929-), ortodox munk från berget Athos,numera bosatt i Arizona, USA.
Evig åminnelse!
Den Serbisk-Ortodoxa kyrkans patriark Pavle avled igår 95 år gammal. Pavle valdes till patriark 1990. Innan dess var han biskop i ett av landets svårare områden som präglades av fattigdom och misär. Han var en man av folket, och vägrade t.ex. skaffa bil för sina resor. Han ville först skaffa bil när församlingsborna i hans församling kunde få samma privilegium.
Fader Misha Jaksic skriver såhär om honom: “I sitt stift sågs han ofta gående till fots eller färdandes med kommunala färdmedel, hela tiden som en herde mitt ibland sin hjord.” Han skriver vidare: “Patriark Pavle kännetecknades av stor askes och kärlek gentemot Gud och nästan, i slående likhet med sin ärorike föregångare helige Sava, Serbiens första ärkebiskop. I likhet med helige Sava sågs Patriark Pavle även som en Gudsman och kallades för ”den helgonlike Pavle”. Många är anekdoterna om Patriarkens askes, fattigdomsideal, hans kärlek till Gud och nästan. Han firade dagliga liturgier och umgicks, så länge hans hälsa medgav, med människorna ute på gator och torg.” Läs hela porträttet av honom här.
Låt oss nu be att Gud skänker patriark Pavle en fridefull vila, samt skänker den Serbisk-Ortodoxa kyrkan en ledare efter Herrens vilja.
En sann ekolog:
Biskop Kallistos ware skriver om fader Amfilochios (1888-1970) från hl. Johannes Teologens kloster på ön Patmos, att han var en stor ekolog, långt innan det ordet blev modernt. Så här sade fader Amfilochios:
“Den som inte älskar träd, älskar inte Kristus.”
Biskop Kallistos skriver vidare om honom, att när bönderna kom till honom för bikt brukade han ge dem en speciell botgöring: plantera två eller tre träd!
Lite musik.
För den som önskar kan man nu lyssna på en inspelning jag varit med på. Det är gamla kristna böner m.m. som spelats in på Nya slottet, Bjärka-Säby våren 09. Jag hörs spela banjo, mandolin, grekisk bozouki och huluzi (kinesisk flöjt).
Lyssna här.
Om lidande på grund av andra:
“If someone considers an instance when another caused him suffering or some difficulty, spoke evil of him, or did him harm in any way – if someone recalls such an occasion and begins to weave thoughts against the one who did him ill, he does evil to his own soul, just as the demons do. It is sufficient for such thoughts alone to destroy him. And what do I mean by ‘weave thoughts’? If he does not consider the other as his benefactor and physician, he does himself injustice.
Why do you say that you suffer? He purifies you! It befits you to consider him a physician sent to you by Christ. You have an obligation to suffer for the name of Christ, and you ought to consider such a man your benefactor.
If you have not freed yourself from evil, nor desire to be saved from such, our Lord and God is [nontheless] blameless. You suffer because of your soul’s sickness; if you were not ill, you would not be troubled. You ought rather to be grateful to your brother, since through him you came to realize your sickness. You should accept whatever he does to you as therapeutic medicine sent from Jesus. However, if you are not only thankless, but are embittered, accusing and disparaging him, weaving thoughts against him, it is as if you say to Jesus without equivocation, ‘I do not want to be healed by Thee! I do not want tp accept Thy medicine! Leave me to rot in my wounds – I want to be a servant of the demons.’”
- abba Zosimas (500-talet), citat från the Orthodox Word.
Om Svenska Kyrkans nya beslut:
“Others, giving themselves up to pleasures, wrest Scripture, in accordance with their lusts.”
- Clemens av Alexandria (ca. 150-211/216), tidig kristen författare.
Den protestantiska käpphästen “sola Scriptura” (Skriften allena) har dragits till sin logiska slutsats hos Svenska Kyrkans beslutande organ: Den får som oundviklig följd “läsaren allena”, eller “subjektet allena.” Där gäller egentligen varken helig Skrift eller helig Tradition längre, utan vad som gäller för stunden i världen. Läs tidningen Dagens artiklar om det här, här, här,och här.
Om de kristnas kärlek:
“Vi troende skall se på alla troende som en enskild varelse och tänka på att Kristus bor i var och en av dem. Vi skall ha en sådan kärlek till var och en av dem att vi är villiga att ge ut vår kärlek för honom. Inte heller ska vi någonsin ens tänka eller säga att någon är ond: vi skall se på var och en som god, som jag redan sade. Även om du skulle se någon bemäktigad av något begär, avsky då inte honom utan begäret som kämpar mot honom. Och om han är behärskad av lustar och besatthet, ha ännu större medlidande med honom; ty även du kan bli frestad.”
- hl. Symeon den nye teologen (949-1022),en av tre med epitetet “teolog” i den Ortodoxa Kyrkan.
Något om påvens primat:
“Vi ska inte säga emot latinarna när de hävdar att biskopen av Rom är den främste. Detta primat är inget som skadar kyrkan. Men först när de visat att han bekänner Petrus och hans efterföljares tro så kan han få Petrus alla privilegier. Han må gärna stå först, vara allas överhuvud och den främste av biskopar. Låt honom bara vara trogen mot den ortodoxi som bekänts av Sylvester och Agathon, Leo, Liberius, MArtinus och Gregorius – då ska också vi kalla honom apostolisk fader och den förste bland hierarker, då ska vi ställa oss under hans auktoritet inte bara som under Petrus men som frälsaren själv.”
- hl. Symeon av Thessaloniki (1400-tal), citat från tidskriften Pilgrim.
Guldmunnen om kärleken:
“Det är svårt att finna någon som verkligen älskar sin nästa för Kristi skull. De flesta är bundna vid varandra av timliga angelägenheter. Men Paulus älskade inte på det sättet utan för Kristi skull. Och därför gjorde han inte slut på kärleken även om han inte blev lika mycket älskad som han själv älskade, ty han hade satt kärlekens rot djupt ner. [---]
Eftersom de är bundna vid varann genom förgängliga ting är de varken varma eller beständiga i sin kärlek. Strider, förlust av egendom, avund, begär efter fåfänglig ära och allt sådant gör slut på kärleken. Ty den har ingen andlig rot. Hade den haft det, så hade inte jordiska ting kunnat göra slut på den. Ty kärleken för Kristi skull är fast, orubblig och okuvlig. Ingenting kan slita sönder den, varken förtal, faror, död eller någonting annat. Även om den som älskar på det sättet får lida tusenfalt så viker han inte när han har orsaken till kärleken för sina ögon. [---]
Även om han hatas, hånas, dödas, så fortsätter han att älska därför att han har tillräcklig anledning att älska: Kristus.”
- hl. Johannes Chrysostomos (347-407, grek = Guldmunnen, för sin enastående gåva att tala vältaligt och predika gott), homilia 60 över Matteusevangeliet.
