Guds rike i pandemins tid

Just nu lider världen av Coronaviruset, Covid-19. Med inspiration från OrthodoxHistory.org vill jag lyfta fram ett gott exempel på hur kristna kan reagera inför en pandemi. Människor är rädda, och vi reagerar olika på den rädslan. En kristen människa har sitt hemland hos Gud och ser Kristus i sin medmänniska, oavsett vem denne är.

I den antika världsmetropolen Alexandria levde under antiken mellan 300-500 000 människor av blandad härkomst. Den helige Dionysios den store var påve av Alexandria under åren 248-267. Kejsar Decius hade just utsatt de kristna för förföljelse. Direkt därefter drabbades romarriket av en kraftig pandemi, en pest som drog över riket och dödade folk i tusental. I ett brev beskriver påven Dionusios hur det var i staden under detta lidande, och hur de kristna förhöll sig. Brevet finns återgivet i Eusebios kyrkohistoria, VII:22 (Artos 2007, s. 247-9). Continue reading

Bokrecension: Creation as Sacrament

2020-03-06 08.55.10Titel: Creation as Sacrament: reflections on ecology and spirituality

Författare: John Chryssavgis

Förlag: t&t clark (2019)

ISBN: 9780567680709

(220 sidor)

Klimatet och miljön är frågor som egentligen ständigt är aktuella, men samtalet om hur vi ska förvalta skapelsen och råda bot på klimatproblemen har intensifierats under de senaste två åren. Jag har personligen länge försökt tänka klokt kring vår skapelse, och gläder mig åt att samtalet tas på allvar, men sörjer över den ensidighet som råder. Ortodoxa röster är som vanligt inte särskilt framträdande i den offentliga debatten, även om de finns (patriark Bartolomeus av Konstantinopel kallas ju den “gröne patriarken” och har varit engagerad i klimatproblemen sedan Greta gick i kortbyxor). Därför var det med glädje jag köpte denna bok av ärkediakon John Chryssavgis. Han är författare och teologisk rådgivare åt ekumeniske patriarken. Bland hans främsta inspirationskällor han nämner i denna bok är fader Alexander Schmemann och metropolit John Zizioulas. Continue reading

Abba Gerasimos och lejonet

Idag, den 5:e mars firar Ortodoxa Kyrkan minnet av den helige ökenfadern Gerasimos av Jordan (+475). Han levde till en början som eremit i den egyptiska öknen, men slog sid senare ned i Palestina där han grundade ett kloster. Klostret ligger vid floden Jordan, i närheten av den plats där Jesus döptes, och är aktivt än idag. Förutom att Abba Gerasimos är känd för sin asketiska levnad finns också en berättelse om hur han blev vän med ett lejon. Den är en i en lång rad av berättelser om hur heliga människor blir vänner med djur, och på så vis liknar människan i paradiset. Berättelsen finns återgiven i munken Johannes Moschos Den andliga ängen (Artos, 2002), s. 41-44:

Abba Gerasimos vandrade en dag längs den heliga Jordans strand och mötte ett lejon, som vrålade förfärligt på grund av smärtan i en tass. Ett vasst strå hade trängt djupt in i den och orsakat svullnad och varbildning. När lejonet såg abban, kom det fram till honom och bad honom om att få bli helad. När abban såg hur lejonet plågades, satte han sig ner, tog tassen, skar upp den och drog ut taggen och en mängd smuts. Han tvättade såret noga, förband det och lät djuret gå. Men det botade lejonet ville inte lämna honom utan följde honom som en trogen lärjunge vart han gick. Abban blev häpen över vilddjurets tillgivenhet och började mata det. Han satte fram bröd och kokta grönsaker. Continue reading

Tio år som ortodox: podd!

Med anledning av att jag den 10:e januari firar tio år som ortodox kristen har jag startat en podcast där jag ämnar dela med mig av mina erfarenheter och av ortodox kristen tro. Den heter “Ortodox kristen tro”, och du hittar den där poddar finns, men t.ex. på Poddtoppen. Om du gillar vad du hör får du gärna lämna ett positivt omdöme på iTunes eller lämna en kommentar här.

(Hade lite problem med ljudet på första avsnittet, men det blir bättre sen)

Podd-logga

Bokåret 2019: en lista och några tankar

Vid förra årsskiftet beslutade jag mig för att föra logg på hur mycket och vad jag kan tänkas läsa under ett års tid. Jag har aldrig gjort så tidigare, vilket jag ångrat. När jag nu gjort det för det år som gått är jag mycket glad – detta ska jag fortsätta med!

Under år 2019 har jag läst 45 böcker. Det är 3,75 i månaden. Tjocklek har givetvis varierat, och sidantal borde väl egentligen räknas. Nåväl… Utmärkande för året är att jag inte läst någon skönlitterär bok, vilket jag annars brukar göra (minst ett par stycken). Bättring inför 2020!

Nedanför listan skriver jag om årets bästa bok, största överraskning, besvikelse, m.m. Continue reading

Bokrecension: Moderna ortodoxa tänkare

Moderna ortodoxa tänkareTitel: Moderna ortodoxa tänkare

Författare: Andrew Louth

Förlag: Artos (2019)

ISBN: 9789177771029

(464 sidor)

Jag fick det stora förtroendet och glädjen att korrekturläsa denna bok när den nyligen var översatt till svenska av broder Johannes (tillhörande kommuniteten i Taizé, men verksam i Bangladesh) våren 2019 (denna recension grundar sig på det utkastet jag hade då, varför aktuella sidhänvisningar uteblir här). Boken kom ut på engelska 2015: Modern Orthodox Thinkers. Det är något av en tegelsten, men likväl lättläst vilket komplimenterar såväl författare som översättare.

Andrew Louth

Andrew Louth

Andrew Louth är en av världens mest respekterade patristiker. Han är professor emeritus i patristik och bysantinska studier vid Durham University, samt präst i Ryska Ortodoxa Kyrkan sedan 2003.

Boken Moderna ortodoxa tänkare är uppdelad enligt följande: Ett inledande kapitel om Filokalias betydelse för den Ortodoxa Kyrkan sedan publiceringen 1782. Filokalias framväxt i den kollyvadiska förnyelserörelsen betonas, med dess fokus på hesychastisk stilla bön och att åter studera kyrkofäderna för att rätt navigera i sin samtid. De heliga Nikodimos av det heliga berget (Athos) och Makarios, ärkebiskop av Korinth, sammansatte en rad mycket viktiga texter om det ortodoxa bönelivet i vad som kom att bli Filokalia – den bok som präglat ortodoxa Kyrkan enormt sedan dess. Continue reading

Sociala medier och andens skadliga rätter

Vi ortodoxa kristna fastar regelbundet. En del hakar upp sig på kosten, men nu tänkte jag skriva något om ”andens skadliga maträtter”. Men först något mycket kort om fastan.

Förutom nästan varje onsdag och fredag fastar vi även fyra längre perioder under kyrkoåret: 1.) Stora och heliga fastan inför påsk, 2.) Apostlafastan (Från måndagen efter alla heliga [första söndagen efter pingst] till och med den 28 juni), 3.) Fastan inför Guds Moders avsomnande (1-14 augusti), 4.) Julfastan (15 nov – 24 dec).

Under denna tid äter vi för det mesta vegansk kost och avstår från alkohol. Var och en följer de av Kyrkan angivna föreskrifterna efter bästa förmåga. Den som behöver mildare fasta kan tala med sin präst om det.

Syftet med fastan är att ge bränsle åt bönen och umgänget med Gud. Det sägs ju att ”vi blir som vi umgås”, och vår kallelse är att bli gudomliggjorda, delaktiga av gudomlig natur (2 Petr 1:4). Under fastan inlåter vi oss i en särskilt intensiv andlig träning. Genom Guds nåd och vårt samarbete förvandlas vi successivt till att bli mer och mer lika honom. Continue reading

Frälsning från högmod

Denna text av den helige Johannes Kassianos är genial. En dialog mellan Lucifer (Satan) och Frälsaren Jesus Kristus:

Gud som har skapat universum och också kan hela det, visste att högmodet var upphovet och ursprunget till alla andra laster. Därför ville han bota det genom själva dess motsats: vad som hade fallit genom högmod, skulle återuppstå genom ödmjukhet: Continue reading

Bokrecension: Ortodoxa böner

2019-09-23 09.05.36Titel: Ortodoxa böner

Redaktör: Mikael Sundqvist

Förlag: Suomen ortodoksisen kulttuurikeskuksen säätiö (Stiftelsen för Finlands ortodoxa kulturcentrum) 2019

ISBN: 9789526921426
(64 sidor)

Finlands Ortodoxa Kyrka har under en längre tid arbetat med att ta fram en officiell översättning av S:t Johannes Chrysostomos gudomliga liturgi till modern och vacker svenska. De översättningar som funnits sedan tidigare har varit enskilda personers egna översättningar, och har betytt mycket för den svenska ortodoxin. Personligen är jag dock glad för det finska arbetet som givit oss en bra översättning av gudstjänsten. Den bevarar ritens helgd samtidigt som den inte gör gudstjänsterfarenheten ännu mer märklig för besökaren än vad den kanske redan upplevs som (ortodox gudstjänst skiljer sig ju faktiskt, vare sig man tycker om det eller inte, från gängse protestantisk rit). Continue reading