Bokrecension: Moderna ortodoxa tänkare

Titel: Moderna ortodoxa tänkare

Författare: Andrew Louth

Förlag: Artos (2019)

ISBN: 9789177771029

(464 sidor)

Jag fick det stora förtroendet och glädjen att korrekturläsa denna bok när den nyligen var översatt till svenska av broder Johannes (tillhörande kommuniteten i Taizé, men verksam i Bangladesh) våren 2019 (denna recension grundar sig på det utkastet jag hade då, varför aktuella sidhänvisningar uteblir här). Boken kom ut på engelska 2015: Modern Orthodox Thinkers. Det är något av en tegelsten, men likväl lättläst vilket komplimenterar såväl författare som översättare.

Andrew Louth

Andrew Louth är en av världens mest respekterade patristiker. Han är professor emeritus i patristik och bysantinska studier vid Durham University, samt präst i Ryska Ortodoxa Kyrkan sedan 2003.

Boken Moderna ortodoxa tänkare är uppdelad enligt följande: Ett inledande kapitel om Filokalias betydelse för den Ortodoxa Kyrkan sedan publiceringen 1782. Filokalias framväxt i den kollyvadiska förnyelserörelsen betonas, med dess fokus på hesychastisk stilla bön och att åter studera kyrkofäderna för att rätt navigera i sin samtid. De heliga Nikodimos av det heliga berget (Athos) och Makarios, ärkebiskop av Korinth, sammansatte en rad mycket viktiga texter om det ortodoxa bönelivet i vad som kom att bli Filokalia – den bok som präglat ortodoxa Kyrkan enormt sedan dess.

Sociala medier och andens skadliga rätter

Vi ortodoxa kristna fastar regelbundet. En del hakar upp sig på kosten, men nu tänkte jag skriva något om ”andens skadliga maträtter”. Men först något mycket kort om fastan.

Förutom nästan varje onsdag och fredag fastar vi även fyra längre perioder under kyrkoåret: 1.) Stora och heliga fastan inför påsk, 2.) Apostlafastan (Från måndagen efter alla heliga [första söndagen efter pingst] till och med den 28 juni), 3.) Fastan inför Guds Moders avsomnande (1-14 augusti), 4.) Julfastan (15 nov – 24 dec).

Under denna tid äter vi för det mesta vegansk kost och avstår från alkohol. Var och en följer de av Kyrkan angivna föreskrifterna efter bästa förmåga. Den som behöver mildare fasta kan tala med sin präst om det.

Syftet med fastan är att ge bränsle åt bönen och umgänget med Gud. Det sägs ju att ”vi blir som vi umgås”, och vår kallelse är att bli gudomliggjorda, delaktiga av gudomlig natur (2 Petr 1:4). Under fastan inlåter vi oss i en särskilt intensiv andlig träning. Genom Guds nåd och vårt samarbete förvandlas vi successivt till att bli mer och mer lika honom.

Frälsning från högmod

Denna text av den helige Johannes Kassianos är genial. En dialog mellan Lucifer (Satan) och Frälsaren Jesus Kristus:

Gud som har skapat universum och också kan hela det, visste att högmodet var upphovet och ursprunget till alla andra laster. Därför ville han bota det genom själva dess motsats: vad som hade fallit genom högmod, skulle återuppstå genom ödmjukhet:

Bokrecension: Ortodoxa böner

Titel: Ortodoxa böner

Redaktör: Mikael Sundqvist

Förlag: Suomen ortodoksisen kulttuurikeskuksen säätiö (Stiftelsen för Finlands ortodoxa kulturcentrum) 2019

ISBN: 9789526921426
(64 sidor)

Finlands Ortodoxa Kyrka har under en längre tid arbetat med att ta fram en officiell översättning av S:t Johannes Chrysostomos gudomliga liturgi till modern och vacker svenska. De översättningar som funnits sedan tidigare har varit enskilda personers egna översättningar, och har betytt mycket för den svenska ortodoxin. Personligen är jag dock glad för det finska arbetet som givit oss en bra översättning av gudstjänsten. Den bevarar ritens helgd samtidigt som den inte gör gudstjänsterfarenheten ännu mer märklig för besökaren än vad den kanske redan upplevs som (ortodox gudstjänst skiljer sig ju faktiskt, vare sig man tycker om det eller inte, från gängse protestantisk rit).

Bokrecension: Heresies and How to Avoid Them

Titel: Heresies and How to Avoid Them – Why it matters what Christians believe

Redaktörer: Ben Quash och Michael Ward

Förlag: SPCK 2007

ISBN: 9780281058433
(141 sidor)

Spelar läran roll? Är det viktigt för kristna att de tror rätt? Eller är det så, som jag så ofta tycker mig höra nuförtiden, att ens tro inte är så viktig, så länge vi älskar Jesus och är ”goda medmänniskor”? Prästen Andrew Stephen-Damick konstaterar i sin bok Orthodoxy and Heterodoxy (Ancinet Faith Publishing 2017) att det är otrendigt att samtala utifrån tanken att det finns en sanning, och att andra kan ha fel (s. 29). Vår tids religion, skriver han, handlar inte längre om att bekänna sig till Sanningen så som Kyrkan bevarat den. Religion idag är knappt ens att se Sanningen från olika synvinklar på klassiskt subjektivt sätt, utan snarast ett fullkomligt relativiserat projekt där den troendes egna åsikter står i första rummet. ”Det handlar inte längre om sanning. Det handlar om vad jag önskar vore sant” (s. 27).

Bokrecension: Vardagshelgon

Titel: Vardagshelgon
Författare: Arkimandrit Tichon
Förlag: Artos (2018)
ISBN: 9789177770732
(370 sidor)

Är munkar världsfrånvända dystergökar? Är Ortodoxa Kyrkan ointresserad av världen omkring sig? Är rysk ortodoxi präglad på något särskilt sätt, eller är de olika ortodoxa kyrkorna kopior av varandra? Dessa frågor, och fler, besvaras på ett jordnära och humoristiskt sätt i arkimandrit Tichons bok Vardagshelgon. Boken gavs ut på ryska 2011, och jag noterade den när den kom ut på engelska två år senare. Den verkade vara mycket uppskattad, förstod jag. Nu har den tryckts i 2,5 miljoner exemplar, och översatts till mer än tio språk – bl.a. svenska! Boken har en egen hemsida på ryska och engelska.

Var kyrkofäderna misogyna?

Ibland får man höra uppfattningen från någon att kyrkofäderna var misogyna (dvs. kvinnohatare). Visst finns det utsagor från en del kyrkofäder som verkligen sticker i ögonen på oss idag, och det är vårt ansvar som troende kristna att se till att sådana ord inte tar plats i våra sammanhang. Sådana uttalanden kan vi, som ortodoxa kristna, förstå att de inte är del av den trons fullhet som förkunnats alltid, överallt och av alla. De är heller inte representativa för kyrkofäderna som helhet, eller den heliga Traditionen. Personligen tycker jag påståendet i rubriken är för svepande och generaliserande. Låt mig förklara varför.

Om korset, träden och en kristen förståelse av miljön:

Lördagen 14/9 är det en ortodox högtid som heter “Det livgivande korsets upphöjelse”. Då firar vi bl.a. när kejsarinnan Helena återfann korset i Jerusalem. I hymnografin för festen leker Kyrkan gärna med orden. Därför är korsets “trä” en glädje för alla “träd”. Således kopplar den ortodoxa sången ihop Kristi död på korset med skapelsens helgelse, som i den här hymnen från morgongudstjänsten:

Bokrecension: Den helige Isak av Nineves visdomsord

Titel: Den helige Isak av Nineves visdomsord
Författare: Sebastian Brock (med översättning och inledning av Fredrik Heiding S.J.)
Förlag: Artos (2019)
ISBN: 9789177770961
(133 sidor)

”Andlig vägledning som överlevt två millennieskiften vittnar om hållbarhet.” Så inleder Fredrik Heiding S.J. sin introduktion till Artos nya bok av Isak av Nineve (även känd som den helige Isak Syriern). Det är en helt rimlig inledning, och stämmer verkligen med helige Isaks korta råd. Jag har skrivit om min uppfattning om Isak Syriern tidigare, och gläder mig nu åt att ytterligare en bok ägnad helt åt honom publicerats på svenska.

Radikal kärlek ledde vägen till Ortodoxa Kyrkan

Läs Phillip Calingtons fascinerande och inspirerande resa från polsk romersk katolicism till Ortodox kristen tro. Han beskriver sin resa via politiskt engagemang där han bara fann hat, hur han fick till sig ledorden “radikal kärlek” och vägleddes av dem att studera teologi. Där höll han på att lida andligt skeppsbrott, men upptäckte, i sin brinnande iver, till sist “den tro som en gång för alla har traderats åt de heliga” (Jud v.3) i den Ortodoxa Kyrkan.

Bakgrund

Jag föddes in i en Polsk romersk-katolsk familj i Malmö, i slutet av 80-talet. Min familj var inte särskilt religiösa, men tron var ändå alltid på något sätt där. Vi gick i kyrkan på jul och påsk samt höll alla lokala polska kristna traditioner. Min mor instiftade tidigt i mig en kärlek till Gudsföderskan Maria, en kärlek och vördnad som jag har med mig fram till idag. Denna vördnad för Maria är något vi polacker kan som få, även många som inte är kyrkomänniskor har en vördnad för henne. ”Maria, drottning av Polen” kallas hon i Polen av katoliker.

Författaren som altartjänare i en ortodox kyrka. I handen har han ett traditionellt rysk böneband (“lestovka”).

Förutom ett avbrott på cirka två år i mitten av 90-talet då vi flyttade till Polen, så har jag med familjen bott i Skåne oavbrutet. Stora delar av min ungdom handlade främst om fotbollsspel i Malmö FF och allt handlade om detta – tron hade ingen större plats i mitt liv. Som ung var jag alltid intresserad av politik och historia. Dessa två ämnen var för mig något jag brann för och ville fördjupa mig i så mycket jag bara kunde. Jag planerade länge att efter gymnasiet studera något som hade att göra med politik. Detta ändrades en dag. Jag var ungefär 23-24 då jag fick en insikt att politik är en stor källa av negativitet och hat. Jag började märka hur denna negativitet påverkade mig och min själ. Hur jag gick runt negativ, arg och frustrerad. Som i ett ögonblick, fick jag en känsla i mitt hjärta att detta är inget vi som människor kan vara kallade till, detta kan inte va vad vi är ämnade för.