18 Kvinnor kring Paulus: exempel på kvinnors tjänst i Kyrkan

En lista med minst 18 kvinnor i aposteln Paulus närhet ger inspiration till kvinnlig efterföljelse och kristet liv.

En del verkar tro att Paulus var fientligt inställd till kvinnor, misogyn på grund av somliga av de texter han skrivit (kättaren Markion, Ernst Käsemann och Siegfried Schulz, för att nämna några) . Ett närmare studium av texterna i sig brukar visa på motsatsen, och föreliggande studium av de många kvinnorna i hans närhet visar upp en Paulus med stor kärlek till sina kvinnliga trossyskon. En genomgång av Nya testamentet ger följande lista på kvinnor i Paulus närhet, i alfabetisk ordning:

Advertisements

Om rollen som “huvud” – 1 Kor 11:3 läst med Kyrkan

Krystade tolkningar

Ibland kan man få höra märkliga tolkningar av en del bibeltexter. Jag är uppvuxen i kyrkan och som prästbarn nästan ”marinerad” i Bibeln. Det är jag mycket tacksam för, eftersom jag förstår att inte alla fått den gåvan med modersmjölken. En av vår tids mest krystade bibeltolkning återfinns i en del av den kristna feminismens läger, i synnerhet hos dem som tror att könsrollerna suddats ut i och med Kristus, att ingen hierarki finns i skapelsen (och mellan könen), samt att kvinnor kan vara präster i Kyrkan. Ofta när jag hör deras argument för sin sak slås jag av hur gärna de vill trycka in något i Bibelns texter som helt enkelt inte finns att läsa där. Nedan går jag igenom en av de texter som inte sällan utsätts för denna okristliga behandling. Texten i fråga är 1 Kor 11:3. Enligt Bibel 2000 lyder den såhär:

Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

Fem ledord för Ortodoxt kristet klosterliv och kvinnlighet

Notis från fader Mikael ang. detta inlägg: Jag är medveten om att moder Magdaleni, som skrivit inlägget nedan, hör till den gammalkalendariska grekiska kyrkan vilken fn. är i schism med övriga ortodoxa av olika skäl. Jag vill dock betona två saker:

1.) Jag har välsignelse från min biskopsvikarie att publicera denna text.

2.) Jag vill inte kasta ut barnet med badvattnet. Av de kyrkor som inte är i kommunion med oss bör den gammalkalendariska vara mest lik vår. Moder Magdalenis text förtäljer mycket som är nyttigt och till uppbyggelse. På det följer inte att jag accepterar allt gammalkalendariker säger.

Om du som läsare har funderingar eller frågor är du varmt välkommen att kontakta mig (se: om mig).

—

Författaren till texten nedan, Moder Magdaleni, konverterade till den Ortodoxa kyrkan år 2000 och blev novis i de Heliga Änglarnas kloster i Grekland 2001, ett kloster med 30 systrar som lever ett gemensamt liv, där hon vigts till nunna 2003 och avlagt klosterlöftena som schemanunna 2008. År 2011 blev hon förflyttad av lydnad till sin andlige fader och biskop till Heliga Philothei Ortodoxa kloster utanför Enköping, grundat 1987 av Moder Philothei (i evig åminelse +2012,) där Moder Magdaleni nu är ansvarig nunna och lever tillsammans med en syster.

Av Moder Magdaleni

Denna text har skrivits på förfrågan av Fader Mikael Fälthammar med hans förslag om ovan titel och med välsignelse av min andlige fader. Som nunna är det lite svårt att behandla något från ett genusperspektiv, då skillnaderna mellan könen på något sätt blir oviktiga i klosterlivet. Därför handlar texten mer om klosterliv än om kvinnlighet även om ett försök har gjorts för att beskriva det med ett kvinnligt perspektiv.

Inledning

”Detta sanna målet med vårt kristna liv är förvärvandet av den Helige Anden”.

– Helige Serafim av Sarov

”Gud blev människa så att vi människor skulle kunna bli gud.”

– Helige Athanasios den store

Detta är den Ortodoxa kyrkans lära och slutliga mål som varje kristen bör sträva mot: att uppnå gudomliggörelse. Men innan vi kan uppnå det måste vi gå igenom faserna av rening och upplysning, med vårt dop som början av den processen. Alla vi människor är fallna varelser och dras till synden, vi drivs av våra lidelser som vi behöver renas från för att uppnå förening med Gud. Vi är alla mer eller mindre sjuka och behöver helas. Den Ortodoxa Kyrkan är sjukhuset och har medicinen och ”redskapen” för denna process: människans egen vilja till botfärdighet och bättring, bikten, bönen och mottagandet av de Heliga Mysterierna. Om Kyrkan är sjukhuset kan vi kalla kloster för intensivvårdsavdelningen på det sjukhuset.

Ben av mina ben, kött av mitt kött.

Den förste mannen säger följande ord till sin fru: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött” (1 Mos 2:23).

Den helige Nikolaj av Ohrid kommenterar detta bibelställe och upprepar en vanligt förekommande tanke i Kyrkan, nämligen: ”detta är grunden och orsaken till den hemlighetsfulla attraktion och enhet som råder mellan man och hustru.” Som med de flesta stora sanningar är också denna allmängods, men ändå oftast missförstådd.

Helige Nikolaj kallar det för en ”hemlighetsfull attraktion”, men vem tänker egentligen om detta som en hemlighet, ett mysterium? De flesta menar nog att det rör sig om en av livets mest banala erfarenheter. Modernisten degraderar attraktionen mellan man och kvinna till biologi, djuriska instinkter, simpla sexuella begär, och går helt enkelt vidare. Men det är ett första klassens mysterium. Varje man som i sanning skådat in i en kvinnas ögon – det slags skådande som, bakom ögonen, genomborrar själens universum – känner detta mysterium, omisskännligt. Vad de flesta inte lyckas uppmärksamma i själva attraktionens skeende är den djupa känslan av att förlora sig själv, och istället missta objektet för attraktionen för något utanför sig själv.

”Kött av mitt kött”, den andre är inte bara utanför mig, men är min egen kropp, detta vet man medvetet eller omedvetet, vet och längtar efter återförening. ”Ben av mina ben”, hon är kommen av mitt skelett – min kärna – och bär den mystiska attraktionen genom att äga mig, själva mitt jag (Detta kan vara till någon slags glädje för den kvinna som känner sig kränkt av att Bibelns berättelse verkar säga att kvinnan är sammansatt av manliga delar. Det är snarare så att hon besitter honom, och inte tvärtom). Men detta mysterium medför också att attraktionen på en och samma gång är en världslig fullkomning och en ikon av vår himmelska förening med Gud. Det är med ens livets viktigaste relation, och samtidigt en förebild av en mycket större verklighet.

Detta inlägg är en översättning från Eric Hyde’s blogg med författarens tillåtelse.

Gal 3:28 läst med Kyrkan

Vi ortodoxa har ett talesätt vad gäller nymodigheter inom teologin och exegetiken: ”Är det nytt är det med största sannolikhet villolära.” Jag har, under senaste tiden, läst och lyssnat på kristna feminister som väldigt gärna vill att deras ideologiska ståndpunkt ska vara förankrad i Bibeln. Så gärna vill de det, att de är villiga att göra våld på själva bibeltexten i sig. Inte sällan stöter jag på totalt främmande tolkningstraditioner, påståenden om falskt författarskap, samt uttalanden som att ”egentligen säger grundtexten si och så”. Det märkliga med allt detta är att ingen någonsin i Kyrkans heliga Tradition tolkat och läst på det sätt dessa feminister gör. Vilket fick mig att tänka på talesättet: ”Är det nytt är det med största sannolikhet villolära.”

Vad som dock inte är nytt, och som de flesta nog förstår, är att den kristna tron mycket tydligt och starkt betonar män och kvinnors jämställdhet, och uppvärderar kvinnan. Vi ser det i skapelseberättelsen (hur både man och kvinna skapas till Guds avbild och likhet), i kvinnornas viktiga roller i Gamla testamentet, särskilt tydligt blir det i hur Jesus möter kvinnorna i sin omgivning, och inte minst i aposteln Paulus brev, där han gång på gång betonar kvinnans viktiga plats och roll i ett samhälle och en omgivning som ofta är diametralt annorlunda på denna punkt.

Kristen jämställdhet och gnostisk villolära

Det råder ingen tvekan, bibliskt eller teologiskt, att könen skapades jämställda. Man och kvinna skapades båda till Guds avbild och likhet (1 Mos 1:26), båda är lika mycket värda inför Gud. Detta är en sanning som Jesus ständigt slår fast och betonar, och även något aposteln Paulus och övriga författare i Nya testamentet vidmakthåller. Gud älskar människan, och inför hans nåd är män och kvinnor lika fria att nå gemenskap med honom eller att förvisas från hans ansikte (Gal 3:28, ett bibelställe som kallats ”den kristna feminismens Magna Carta”, och som kommer få en helt egen genomgång i senare inlägg). Som Frederika Matthewes-Green uttrycker det:

Kvinnor är i lika stort behov av frälsning som män. Kvinnor och män må ha många vackra skillnader, men en sak delar vi tveklöst: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23). […] Kvinnor har samma moraliska ansvar som män. De ställs inför samma frestelser (även om vissa synder kanske tilltalar det ena könet mer än det andra). Om de dör utanför Jesu Kristi nåd hamnar de i samma helvete.

En annan vision av patriarkatet

Finns ett gott patriarkat?

”Fräls oss från patriarkatet” kan en del kristna feminister säga. Andra likasinnade kan påstå att patriarkatet uppkom i och med syndafallet, och att Kristus skrotade det på korset. Vad båda dessa påståenden dock får för konsekvens är att mänskligheten ska frälsas från männen, och att Kristus skrotade mannen på korset. Är något unikt manligt något vi måste frälsas från? Eller att mannen inte är med i en frälsning Kristus gav oss? Provocerande va?

Berättigad vrede

Nå, nu är jag inte så dum att jag tror att det är vad som menas. Vad jag tror de menar, om jag tillåts mansplaina, är att de vill bli av med patriarkatets fallna tillstånd, inte män per se (kanske några vill det, men sådana dumheter behöver vi inte uppehålla oss vid). För vem drabbas inte av vrede inför alla vittnesbörd från #metoo-rörelsens alla utsatta kvinnor? Vem känner inte ett ursinne inombords när journalisten Katarina Wennstam berättar om våldtäktsoffer hon mött eller som dött, i sitt sommarprat i P1? Hur kan man förbli overksam när porrens influenser på män och kvinnor får fortgå utan hämning? Är det inte orsak att bli arg över att 10% av Sveriges män och 12% av dess kvinnor upplever sig utsatta för brott 2015? Här finns skäl att bli indignerad! Här finns motivation till helig handling! Här finns också skäl att stanna upp och fundera över vad, i patriarkatet, som är fel.

Moder för många: om andligt moderskap

I min text 5 ledord för en sund urkristen kvinnlighet försökte jag efter bästa förmåga skriva något om vad en urkristen uppfattning av sann kvinnlighet kan vara. När jag skrivit klart var det helt uppenbart för mig att jag fokuserat mycket på kvinnlighet så som jag främst erfar den: utifrån min fru och i vår familj, kyrka och äktenskap. I sig är det inget felaktigt, men jag är såklart medveten om att många kvinnor lever ett liv utan make, eller utan barn, eller i celibat. Denna text är till dem.

I min förra text skrev jag: ”Oundvikligen måste moderskapet finnas med på denna lista! Att förneka det är i sanning att göra våld på kvinnan.” Nu vill jag betona det andliga moderskapet, dess förutsättningar och funktioner. Även den som inte har biologiska barn kan vara en moder. Hos profeten Jesaja, av många fäder kallad ”evangelist” för sina hoppfulla profetior om Kristus och hans Brud, läser vi: ”Jubla, du ofruktsamma, som aldrig har fått barn, brist ut i jubelrop, du som aldrig har fött! Den övergivna skall få fler barn än den gifta kvinnan, säger Herren” (Jes 54:1).

5 ledord för en sund urkristen kvinnlighet

Denna text har tagit lång tid att skriva, dels för att ämnet är känsligt i vår tid, dels för att det finns så mycket fantastiskt att skriva. Det jag lyckats skrapa ihop är bara toppen av ett isberg, och handlar mycket om relationen i äktenskapet – min egen plattform att utforska detta. Mycket av det som sägs är dock giltigt även för andra kristna levnadssätt. Jag är tacksam för de långa samtal jag haft med min fru om allt detta. Hon har hjälpt mig formulera mycket av det som återfinns nedan, och hjälp mig som man att bättre förstå saker och ting ur ett kvinnligt perspektiv.

”Man föds inte till kvinna, man blir det” skrev den moderna feminismens främsta filosof, Simone de Beauvoir. Sedan hennes tid har de mest tongivande feministerna ivrigt bedyrat att kön inte är något man föds med, utan något man fostras in i. En av de mer namnkunniga företrädarna för denna hållning i vår tid är Nina Björk som, i sin bok Under det rosa täcket, på ett skickligt sätt beskriver en vision där de biologiska könen är helt frånkopplade sina sociala genus (könsroller). Och visst finns det könsroller som är frustrerande och ouppbyggliga, därom råder ingen tvekan!

Gud skapar kvinnan (1 Mos 2:18-25).

Dock är det tydligt, från ett urkristet perspektiv, att Gud medvetet konstruerade könen (både biologiska och ”genus”), och att allt var ”mycket gott” före syndafallets korruption. Det är också tydligt i skapelsen att män och kvinnor är olika och har olika styrkor och svagheter. Detta är också något biologin och vetenskapen bekräftar. För en kristen som vill bejaka skapelsen och hålla sig till Traditionen är det alltså omöjligt att förneka könsrollerna på det sätt radikalfeminister gör idag. Faktum är att man då hamnar i samma uppfattningar om könen som de gamla gnostikerna gjorde, men ingen borde förvånas över att gamla villoläror dyker upp igen med nytt namn – ”inget nytt under solen” (Pred 1:9).

Nedan vill jag lista fem tips för en sund urkristen kvinnlighet. De är inte tänkta att vara uttömmande eller passa just alla kvinnor. Men innan jag skriver dem vill jag nämna något om förutsättningen för att dessa tips ska bära god frukt. För det första förutsätter dessa tips, och de fem tipsen till män, att personen i fråga uppriktigt och ivrigt söker Gud och att mer och mer bli lik honom. För det andra krävs det att full frihet råder mellan könen, i synnerhet i äktenskapet som är en symbol för Kristi relation till Kyrkan. Således kan man aldrig äga den andre. Äktenskapet är en ikon av relationen mellan Kristus och Kyrkan, och den likheten ska makarna eftersträva. Gör de inte det är det ett icke-fungerande äktenskap.

5 ledord för en sund urkristen manlighet

Är du man? Ryck dig i kragen!

5 ledord för en sund urkristen manlighet

(Läs mina ledord till kvinnan här)

Det är min fasta övertygelse att dagens man inte sällan är ganska förvirrad över sin roll i samhället. Allt för ofta leds mannen in på villovägar av olika inomvärldsliga förväntningar på honom. Å ena sidan drivs han att försaka sin familj för karriär och överdrivna ekonomiska ambitioner, å andra sidan trycks han ner i källaren där han spelar sina datorspel eller fastnar framför skärmen och drabbas av manlig anhedoni, ett symptom med kraftig uppgång hos pojkar idag. Därför kan han behöva lite tips för att odla en sund urkristen manlighet. Här kommer därför en lista på fem ledord som kan lysa din väg:

1.) Ödmjukhet.

Kristi fullkomliga ödmjukhet.

Mannen är huvudet i familjen på samma sätt som Kristus är huvudet för Kyrkan (1 Kor 11:3). Vad säger Kristus? ”Lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta” (Matt 11:29). ”Om högmodet är rot och orsak till allt ont, då är ödmjukheten läkemedlet till det och orsaken till allt gott”, säger den helige Dorotheos av Gaza (Didaskaliai 1:7). Genom ödmjukheten kastas således destruktiva manliga könsroller ut, t.ex. översittaren och sexisten. I ödmjukheten växer en Kristuslik manlighet fram, en som ger sig själv i ömsesidig frihet till sin maka, som Kristus i total ödmjukhet utlämnar sig för Kyrkan.

Åke Eldberg skriver i SPT nr. 12 2018, s. 369-70 om Kristi manlighet: ”Genom att bli man riktade Jesus sin kraft på att i första hand försöka reformera männen. […] Han omdefinierade manlighet och makt till mod att lida istället för att dominera andra, att ge istället för att ta. Kvinnorna behövde inte den undervisningen i lika hög grad.” Låt oss alltså vara ödmjuka som Kristus är ödmjuk. En sann kristen man är en ödmjuk man.