Revidering

Den som studerar ett svårt ämne måste vara beredd på att hamna i blåsväder. Det kan dock vara nyttigt, eftersom han då inte står och samlar damm.

En del av mina texter kring genus har omedvetet byggt för mycket på biblicistisk evangelikal exegetik (tyvärr återgiven hos en ortodox författare, mot mitt bättre vetande). När det påpekades för mig kände jag mig nödgad att revidera vad jag skrivit, men jag blev inte helt nöjd.

För att kunna redogöra för en faktisk och up-to-date, samt pastoralt sund och ortodox hållning behöver jag forska vidare. Till dess ligger de texterna nere, och kommer göra så ett bra tag. Jag vill göra om och göra rätt (eller bättre i alla fall). Inom den närmsta tiden behöver jag dock släppa dessa frågor helt och hållet.

Dock visar det material jag läst sedan de första inläggen på frågans oerhörda komplexitet: vad är en människa? Vad är en person? Hur definierar de heliga fäderna könens skillnad? Och många fler frågeställningar…

Jag har, om inte annat, lärt mig mer ödmjukhet av detta. Ämnen kring genus är i sanning svårt. Min önskan är ingen annan än att vara trogen vår Kyrkas heliga Tradition och se män och kvinnor förvärva den gudslikhet de skapades till, i en gemensam ömsesidig frid. Allt annat blir fel.

Fr. Mikael

Advertisements

”Halva himlen är vår”: om kristen feminism som går snett.

Feminismen belyser viktiga frågor att arbeta med, och var och en är fri att kalla sig kristen feminist om man vill. Det är dock min övertygelse att de redskap som behövs i vår strävan efter jämlikhet redan är givna i Kyrkans gemenskap, och att samma gemenskap och Tradition skyddar den kristne mot att vandra vilse i strävan. När vi låter oss ledas av inomvärldsliga ideologier leds vi ofta snett, men det betyder inte att strävan mot jämlikhet i sig är dålig.

När jag hör kristna feminister proklamera att “halva himlen är vår” så blir det, för mig, ett tecken på att fokus har blivit fel. Att lagar och rättigheter i samhället ska vara lika för kvinnor och män är självklart för mig, men när vi sätter oss själva på Guds plats och tror oss ha rätt att fördela platserna i himlen efter vår syn på vad rättvisa är – då har något gått snett.

18 Kvinnor kring Paulus: exempel på kvinnors tjänst i Kyrkan

En lista med minst 18 kvinnor i aposteln Paulus närhet ger inspiration till kvinnlig efterföljelse och kristet liv.

En del verkar tro att Paulus var fientligt inställd till kvinnor, misogyn på grund av somliga av de texter han skrivit (kättaren Markion, Ernst Käsemann och Siegfried Schulz, för att nämna några) . Ett närmare studium av texterna i sig brukar visa på motsatsen, och föreliggande studium av de många kvinnorna i hans närhet visar upp en Paulus med stor kärlek till sina kvinnliga trossyskon. En genomgång av Nya testamentet ger följande lista på kvinnor i Paulus närhet, i alfabetisk ordning:

Fem ledord för Ortodoxt kristet klosterliv och kvinnlighet

Notis från fader Mikael ang. detta inlägg: Jag är medveten om att moder Magdaleni, som skrivit inlägget nedan, hör till den gammalkalendariska grekiska kyrkan vilken fn. är i schism med övriga ortodoxa av olika skäl. Jag vill dock betona två saker:

1.) Jag har välsignelse från min biskopsvikarie att publicera denna text.

2.) Jag vill inte kasta ut barnet med badvattnet. Av de kyrkor som inte är i kommunion med oss bör den gammalkalendariska vara mest lik vår. Moder Magdalenis text förtäljer mycket som är nyttigt och till uppbyggelse. På det följer inte att jag accepterar allt gammalkalendariker säger.

Om du som läsare har funderingar eller frågor är du varmt välkommen att kontakta mig (se: om mig).

—

Författaren till texten nedan, Moder Magdaleni, konverterade till den Ortodoxa kyrkan år 2000 och blev novis i de Heliga Änglarnas kloster i Grekland 2001, ett kloster med 30 systrar som lever ett gemensamt liv, där hon vigts till nunna 2003 och avlagt klosterlöftena som schemanunna 2008. År 2011 blev hon förflyttad av lydnad till sin andlige fader och biskop till Heliga Philothei Ortodoxa kloster utanför Enköping, grundat 1987 av Moder Philothei (i evig åminelse +2012,) där Moder Magdaleni nu är ansvarig nunna och lever tillsammans med en syster.

Av Moder Magdaleni

Denna text har skrivits på förfrågan av Fader Mikael Fälthammar med hans förslag om ovan titel och med välsignelse av min andlige fader. Som nunna är det lite svårt att behandla något från ett genusperspektiv, då skillnaderna mellan könen på något sätt blir oviktiga i klosterlivet. Därför handlar texten mer om klosterliv än om kvinnlighet även om ett försök har gjorts för att beskriva det med ett kvinnligt perspektiv.

Inledning

”Detta sanna målet med vårt kristna liv är förvärvandet av den Helige Anden”.

– Helige Serafim av Sarov

”Gud blev människa så att vi människor skulle kunna bli gud.”

– Helige Athanasios den store

Detta är den Ortodoxa kyrkans lära och slutliga mål som varje kristen bör sträva mot: att uppnå gudomliggörelse. Men innan vi kan uppnå det måste vi gå igenom faserna av rening och upplysning, med vårt dop som början av den processen. Alla vi människor är fallna varelser och dras till synden, vi drivs av våra lidelser som vi behöver renas från för att uppnå förening med Gud. Vi är alla mer eller mindre sjuka och behöver helas. Den Ortodoxa Kyrkan är sjukhuset och har medicinen och ”redskapen” för denna process: människans egen vilja till botfärdighet och bättring, bikten, bönen och mottagandet av de Heliga Mysterierna. Om Kyrkan är sjukhuset kan vi kalla kloster för intensivvårdsavdelningen på det sjukhuset.

Gal 3:28 läst med Kyrkan

Vi ortodoxa har ett talesätt vad gäller nymodigheter inom teologin och exegetiken: ”Är det nytt är det med största sannolikhet villolära.” Jag har, under senaste tiden, studerat en del kristen feministisk teologi, som tyvärr ibland gör våld på bibeltexten. Inte sällan har jag mött totalt främmande tolkningstraditioner, påståenden om falskt författarskap, samt uttalanden som att ”egentligen säger grundtexten si och så”. Det märkliga med allt detta är att ingen någonsin i Kyrkans heliga Tradition tolkat och läst på detta sätt. Vilket fick mig att tänka på talesättet: ”Är det nytt är det med största sannolikhet villolära.”

Vad som dock inte är nytt, och som de flesta nog förstår, är att den kristna tron mycket tydligt och starkt betonar män och kvinnors jämställdhet, och uppvärderar kvinnan. Vi ser det i skapelseberättelsen (hur både man och kvinna skapas till Guds avbild och likhet), i kvinnornas viktiga roller i Gamla testamentet, särskilt tydligt blir det i hur Jesus möter kvinnorna i sin omgivning, och inte minst i aposteln Paulus brev, där han gång på gång betonar kvinnans viktiga plats och roll i ett samhälle och en omgivning som ofta är diametralt annorlunda på denna punkt. I Kyrkans tradition är män och kvinnor lika goda exempel i helighet!

Moder för många: om andligt moderskap

Jag vill skriva något om det andliga moderskapet, dess förutsättningar och funktioner. Även den som inte har biologiska barn kan vara en moder. Hos profeten Jesaja, av många fäder kallad ”evangelist” för sina hoppfulla profetior om Kristus och hans Brud, läser vi: ”Jubla, du ofruktsamma, som aldrig har fått barn, brist ut i jubelrop, du som aldrig har fött! Den övergivna skall få fler barn än den gifta kvinnan, säger Herren” (Jes 54:1).

Kyrkohistorisk skiss för icke-kyrkohistoriker

Ofta får jag frågan vilken ortodox kyrkan jag tillhör. Ofta ställs frågan av välmenande personer som aldrig studerat ett uns av kyrkohistoria. Här är ett försök att förklara, genom mina djupa kunskaper i MS Paint. Håll till godo!

Lyssna till mina predikningar och föredrag

Den som vill är välkommen att lyssna till mina predikningar och föredrag. De finns inspelade på vår församlings hemsida Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Man kan även lyssna via olika podd-kanaler, som t.ex. iTunes, genom att söka på Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling.

MVH fader Mikael

Varför Ortodoxa Kyrkan, del 4

Läs gärna del ett, två och tre också.

Vi närmar oss nu slutet på berättelsen om varför jag valde att bli ortodox kristen. Som jag skrev i del tre hade jag förmånen att få samtala med den förre biskopen i Göteborgs stift vid flera tillfällen. Jag var alltjämt prästkandidat för stiftet, även om vägen fram tycktes mörk. Vid den här tiden var jag fortfarande i viss mån präglad av en protestantisk uppfattning av vad kyrkan är, och jag föreställde mig att jag – som framtida präst i Svenska Kyrkan – skulle leva som ortodox “i lönndom”. Jag hade hunnit bli så influerad av ortodox teologi att jag för allt i världen inte kunde överge denna nyfunna skatt.

Varför Ortodoxa Kyrkan, del 3

Läs del ett här, och del två här.

Min tid på den kristna gymnasieskolan L.M. Engström gav mig otroligt mycket mer än vad jag hunnit skriva om i förra delen av min berättelse. Hur skulle jag kunna glömma skolprästen Olle som för första gången väckte mitt intresse för liturgins symbolspråk; min lärare i historia, Anders, som hastigt och lustigt tog ner en stackars “endast bibeltroende” Mikael på jorden genom sina kloka och syrliga utsagor; eller en annan Anders, lärare i naturkunskap, som sålde mig mitt första rökelsekar. Tiden på L.M. var onekligen avgörande för min resa i min kristna tro.

Efter att jag tagit studenten funderade jag inte särskilt länge på vad jag skulle göra: min vän David och jag beslutade oss för att bli inspiratörer i den kristna skolorganisationen Credo. Där utbildades och arbetade jag under läsåret 2003-04.