Kyrkohistorisk skiss för icke-kyrkohistoriker

Ofta får jag frågan vilken ortodox kyrkan jag tillhör. Ofta ställs frågan av välmenande personer som aldrig studerat ett uns av kyrkohistoria. Här är ett försök att förklara, genom mina djupa kunskaper i MS Paint. Håll till godo!

Advertisements

Lyssna till mina predikningar och föredrag

Den som vill är välkommen att lyssna till mina predikningar och föredrag. De finns inspelade på vår församlings hemsida Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Man kan även lyssna via olika podd-kanaler, som t.ex. iTunes, genom att söka på Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling.

MVH fader Mikael

Varför Ortodoxa Kyrkan, del 4

Läs gärna del ett, två och tre också.

Vi närmar oss nu slutet på berättelsen om varför jag valde att bli ortodox kristen. Som jag skrev i del tre hade jag förmånen att få samtala med den förre biskopen i Göteborgs stift vid flera tillfällen. Jag var alltjämt prästkandidat för stiftet, även om vägen fram tycktes mörk. Vid den här tiden var jag fortfarande i viss mån präglad av en protestantisk uppfattning av vad kyrkan är, och jag föreställde mig att jag – som framtida präst i Svenska Kyrkan – skulle leva som ortodox “i lönndom”. Jag hade hunnit bli så influerad av ortodox teologi att jag för allt i världen inte kunde överge denna nyfunna skatt.

Varför Ortodoxa Kyrkan, del 3

Läs del ett här, och del två här.

Min tid på den kristna gymnasieskolan L.M. Engström gav mig otroligt mycket mer än vad jag hunnit skriva om i förra delen av min berättelse. Hur skulle jag kunna glömma skolprästen Olle som för första gången väckte mitt intresse för liturgins symbolspråk; min lärare i historia, Anders, som hastigt och lustigt tog ner en stackars “endast bibeltroende” Mikael på jorden genom sina kloka och syrliga utsagor; eller en annan Anders, lärare i naturkunskap, som sålde mig mitt första rökelsekar. Tiden på L.M. var onekligen avgörande för min resa i min kristna tro.

Efter att jag tagit studenten funderade jag inte särskilt länge på vad jag skulle göra: min vän David och jag beslutade oss för att bli inspiratörer i den kristna skolorganisationen Credo. Där utbildades och arbetade jag under läsåret 2003-04.

Varför Ortodoxa Kyrkan, del 2

I första delen av min berättelse om varför jag blev ortodox kristen skrev jag i stora drag om min uppväxt. Det blir lite längre när jag nu ska försöka berätta om mina erfarenheter på den kristna “multikonfessionella” gymnasieskolan L.M. Engström i Göteborg och vad jag lärde mig i storstaden i övrigt. Skolan i sig är inte direkt “multikonfessionell” – med det ordet menar jag att alla möjliga kristna konfessioner och inriktningar fanns representerade bland elever och lärare där – utan snarare gammalkyrklig och drivs av en stiftelse som står i schartauansk tradition (så vitt jag förstått det).  Jag bodde i Tranemo under grundskoletiden, men möjligheten att få komma till storstaden samt att få bo närmare många av vännerna från tiden på Åh stiftsgård gjorde att jag sökte till den kristna friskolan i Göteborg när det var dags för det. Glädjande nog kom jag in, och mina föräldrar ordnade ett rum i källaren hos en äldre dam i Hisings-Backa.

Varför Ortodoxa Kyrkan, del 1

Inledning

Jag har varit ortodox kristen i sex år, och bidragande till min resa har varit olika människors berättelser om varför de själva blivit ortodoxa.  Jag har länge funderat på om jag skulle skriva min egen berättelse, men alltid dragit mig för det eftersom jag varit rädd att inte göra historien rättvisa. Det är helt enkelt så många detaljer och händelser som för mig fram hit, och jag vill inte glömma någon av dem. Nu har jag dock slutligen landat i att skriva, och jag är glad och nöjd om min berättelse blir till nytta för någon.

De många konverteringarna är anledning till eftertanke

I tidningen Dagen skriver pingstpastor Makrus Holmbom från Skellefteå om varför somliga förblir protestanter, trots alla människor som mer eller mindre nyligen konverterat till den romersk-katolska kyrkan. Fenomenet med konversionerna har till och med behandlats av P1 i programmet Människor och tro. För egen del får folk självklart göra vad de vill, så länge de kan motivera det grundligt och inte baserat på felaktiga fakta eller dålig teologi. Dock borde fenomenet stämma till eftertanke i de protestantiska kyrkorna. Frågan är om protestantismen egentligen slåss mot väderkvarnar, och om den spelat ut sin roll?

Bokrecension: The Divine Magician

Titel: The Divine Magician – the disappearance of religion and the discovery of faith
Författare: Peter Rollins
Förlag: Hodder & Stoughton (2015)
ISBN: 978-1-444-70379-5
(189 sidor)

I april kommer denna boks författare till Sverige, varför en recension av hans bok är både lämplig och aktuell. Det var längesedan jag läste en bok av det här slaget, dvs. en bok som på ett halv-akademiskt sätt kommer med en “ny och hittills oupptäckt” aspekt av Jesu lära och gärning. Under min tid på universitetet förekom sådana böcker titt som tätt. När jag läste denna boken kom ett gammalt minne tillbaka:

För många år sedan, när jag alltjämt var med i en frikyrka i Göteborg, var jag och församlingens pastor på kristna bokhandeln i stan. Vi tittade på böcker och vår blick föll på en bok skriven av en sydamerikansk pastor inom trosrörelsen. Titeln på boken var något i stil med “De tio hemliga stegen till framgång i tron och livet” eller något dylikt. Min pastor pekade på boken och sade att han alltid känner sig illa till mods när en person tror sig ha upptäckt något som Kyrkan missat genom alla århundradena, och först nu har det uppenbarats för pastor “John” eller “Jack”.

The biggest problem in Orthodoxy

Regarding the Orthodox Church’s biggest problem in Sweden, currently.

(This text in swedish can be found here.)

“every foreign land is our father land, and every fatherland is a foreign land.”

– Epistle to Diognetos, chapter 5.

Working in the Orthodox Church in Sweden these days involves no small number of blessings, but also a few hardships. This text is about one of the most serious problems – but also about one for which a pastoral solution is most urgently needed: language barriers.

Language barriers are a well known problem in the Orthodox Church today in countries which historically have not been Orthodox, such as Sweden, the United Kingdom, and United States. Wrapped up in the problem of language barriers is also the problem of isolation and ethnocentrism that can arise in a diaspora church (diaspora = “scattering”, in this context the word indicates that people have moved from a country where the Orthodox church has historically been an established institution). The serious consequences of this is seen in how the Orthodox immigrants’ children and grandchildren keep the faith through their encounter with the secularized western countries, their languages and their cultures.

Ortodoxins främsta problem

Om den Ortodoxa Kyrkans allvarligaste problem i Sverige idag.

(Denna text finns på engelska här.)

”varje främmande land är vårt fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land.”

– Brevet till Diognetos, kap 5.

Att arbeta med den Ortodoxa Kyrkan i Sverige idag medför en uppsjö av välsignelser, men också en och annan svårighet. Denna text handlar om en av de största svårigheterna men också en av de viktigaste att finna en bra och pastoral lösning på: spårkförbistringen.

Språkförbistringen är ett allmänt känt problem för den Ortodoxa Kyrkan idag i länder som traditionellt inte varit ortodoxa, som t.ex. Sverige, Storbritannien och USA. I språkförbistringen ligger också den kulturella isoleringen eller etnocentrismen som kan uppstå i en diasporaförsamling (diaspora = förskingring eller kringspriddhet. I detta sammanhang syftar ordet på folk som flyttat från ett ursprungligen ortodoxt land till ett som inte är det). Den allvarliga följden av detta är problemet kring hur invandrade ortodoxa trosbekännares barn och barnbarn ska bevaras i tron i mötet med det sekulariserade Sverige, dess språk och kultur.